Ovärderliga gåvor

Ibland kommer insikter genom underbara meningar som man aldrig glömmer. Som etsar sig fast och som man kan plocka fram som små kvillrande glädje och inspirationsbomber när man vill. Ovärderliga gåvor som jag är så tacksam varje gång jag får.

Pratade med en författarkollega häromdagen som är precis i samma läge som jag. I färd med att skriva en bok med ett seriöst mål att den ska bli utgiven. Jag vet vad hon kan så jag tvivlar inte en sekund på att hon kommer att lyckas.

Men det hon sa först var att hon var avundsjuk på sin man som var så duktig på att spela piano. Som kunde få fram vacker musik ur tangenterna.

Och jag kände igen mig så oerhört. Själv skulle jag vilja vara riktigt bra på att sjunga. Skapa fantastisk musik.

Men sen fortsatte hon. Och sa med fingrarna pekande ner mot tangentbordet på datorn:

–        Men jag har ju det här!

Och jag förstod så innerligt väl vad hon menade. Att få skriva och förlora sig i en berättelse som berör en själv just då och förhoppningsvis kan ge något även till andra senare är fullkomligt magiskt.

–        Jag har ju det här!

Tack Gode Gud för det. Skit samma om jag inte blir någon ny Pavarotti. Jag har ju det här.