Pratkvarnar vs tystlåtna

Vad fan ska jag skriva idag? vad fan ska jag skriva idag? Egentligen är det otroligt att jag blev en människa som lever på kommunikation i olika former. Jag som knappt öppnade munnen när jag var yngre. En av mina förmän från verkstadstiden kom en gång fram till min mamma flera år efter jag slutat och frågade vad som hänt med Lars-Göran. Han var så förändrad.

–        Hur då frågade? min mor.

–        Han pratar ju.

Min mamma tycker fortfarande att jag inte säger nåt. Det kanske stämmer. Möjligen beror det på att jag förbrukat mitt mått av verbalisering i andra sammanhang.

Eller så beror det helt enkelt på att min övriga släkt är så pratsamma att jag liksom aldrig hinner säga nåt…