När dör en människa?

Frågan kan kanske tyckas absurd. Man dör väl då man dör. Men det är inte den fysiska döden jag menar.

Jag tänker ofta på en av de personer som kommit att betyda mest av alla i mitt liv. Radioläraren Peter Lindberg som jag hade ynnesten att få lära känna under ett år på journalistlinjen på Strömbäck folkhögskola. Peter har som ingen annan påverkat mig i min utveckling. Han var den som mer än någon annan fick att känna mig värdefull för den jag är. Men Peter är också den som betytt mest när det gäller att leva ett liv med en ödmjuk inställning och med kärlek till andra människor.

Och så dog han. Bara drygt 50 år gammal.

Jag var länge väldigt ledsen. Men också arg. Vad fan skulle han dö för. Han som hade så otroligt mycket att ge!

Det är några år sedan han gick bort och jag känner fortfarande sorg över att han rycktes bort alldeles för tidigt. Jag skulle också så gärna vilja prata med honom nu igen, när jag är den jag är idag, så mycket tryggare i mig själv än jag var då.

Men på nåt sätt så visste han redan. När man satt där vilsen och inte visste vad det skulle bli av livet. ”Det är lugnt LG” sa han då med sin trygga röst.

Och det var det. Allting har ju blivit så otroligt mycket bättre än jag kunde drömma om då. Och på nåt sätt var det som han redan visste.

Peter Lindberg finns inte med oss. Men för mig kommer han aldrig att dö. Han kommer ständigt att finnas i mina tankar och jag kommer ständigt att söka trygghet i hans klokhet.

Och jag vet att han lever vidare i många fler än mig. Vissa människor är Lärare för livet. Och de dör aldrig.