Vår sons förstaspråk är katalanska. Jag uttalade nog knappt ett enda ord som inte var på svenska till honom hans första år (undantag ett par ord på engelska ibland, då han hade det i förskolan).

Men, förskola mellan 9-17 varje dag, samt ett katalanskt samhälle runtomkring hela tiden gjorde att han mest pratade katalanska. Visserligen är han väldigt sen i talet, men, katalanska har definitivt varit hans förstaspråk.

Nu går han i svensk förskola, och är i ett svenskt samhälle. Pappa och storasyster pratar bara katalanska. Jag pratar mest svenska, men efter tre års ålder är det inte längre nödvändigt att vara helkonsekvent, så ibland säger jag medvetet saker på katalanska till honom.

Ett ord som jag tror att han ännu ej använt så mycket på den svenska förskolan är ’snö’. Därför säger han fortfarande ’neu’ när han ser snö i något sammanhang. I Barcelona upprepade jag alltid det svenska ordet, sa ’ja, det är snö där, det snöar’.

I går morse föll lite snöblandat regn. Idag har vi vaknat till ett oerhört vackert, frostvitt landskap. Första snöfallet kan nog komma när som helst…. Det lär inte ta många dagar innan sonen kommer att ha närmast till i sitt register, som man säger, med ordet snö, efter att den har börjat falla och det pratas om den på förskolan.

Och för mig är det märkligt att oroa mig över att han ska tappa bort ’la neu’ och inte få till det med katalanskan, när jag fram tills nu kämpat så för svenskan…