På söndagar kl 18:30 så lirar jag innebandy i Badmintonshallen med ett gäng tjejer. Förra helgen så trampa jag ju snätt och sträckte mig i vaden.  I går när jag va på tenton provade jag att springa kände inte av vaden då. Men i dag när jag hoppa hopprep med C så blev jag lite stel… Hmm jag som va sugen på innebandy undra hur jag ska göra nu… Man kan ju provkänna lite sen kliva av om det inte går. Japp så får det bli. Kan ju inte sitta hemma och ruttna är ju bara 3 gånger kvar denna vår.

Bjuder på en bild på våra muminmuggar som vi fick ibröllopspresent av Mats och Anna. De har äntligen fått en synlig plats på våran nya hylla. 

 Rätt skönt att vi valde att sova uppe eftersom jag hört Alfahannen snacka Ulrik i natt. 

Theodor har haft svårt attbestämma sig vart han skulle ligga. Golvet, soffan, golvet, soffan, golvet, soffan… Nu ligger båda barnen på golvet och äter lätt frulle. Men de äter i varjefall! 

 Jag och barnen bäddar i vardagsrummet eftersom Alfahannen känner sig hängig. Rätt mysigt att va med barnen själv. 

 Igår var jag på Viktoria Home och då hittade jag dessa fantastiska Änglavingar. De fick mej genast att tänka på alla som lämnat detta jordelivet runt omkring mej och min familj detta år… 

Svärfar, Anna, Cattis, Thomas morbror Åke, Pappa och nu senast Jultomten Robert. Alla har dött inom 9 månader.

 Medelåldern på dessa sex människor är  tragiskt nog bara 40 år…..

Nu på min födelsedag den 17/4 är det 6 månader sedan pappa dog och jag saknar honom mycket. Lars på jobbet pratar mycket om hur bra pimplingsis det är just i vår. Lite orättvisst tycker jag att du pappa inte får pimpla upp en sik eller femton. Saknar dig tokgöbb! 

Så när jag nu ser dessa magiska vingar blir jag påmind av er! 

 Kl är 14 och jag har redan hunnit baka Lchf bröd, hjälpt Theodor att kräks i toan. (magsjuka.se), Varit på tenton (och kört crosstrainer, prova springa och tokjobbiga övningar i funktionella rummet på Tenton), ätit lunch, sett Iksu förlora guldet igen trist nog. Såg så himla bra ut. 

Nu inväntar jag och Theodor final 2. Kom igen nu Dalen skulle va så roligt om ni fick ta hem guldet! 

Appropå magsjuka så hade vi ju planerat in middagsgäster men det va ju bara att ställa in trist nog. Alla i Brönemyr familjen va ju peppade för detta..

Jaja kommer fler gånger, känns bara drygt att nån blir sjuk när jagv äntligen är ledig på helgen. Men det är ju inte så lång tid till semestern. I år är tanken att jag bara ska vara ledig i 9 veckor… Känns inge bra… alldeles för kort tid! 

Jag jobbar ju med människor och möter många nya människor inom yrket. Man möter gamla och unga, döva och hörande, blinda och seende, barn och föräldrar, normalstörda och utvecklingsstörda, gående och rullandes, kloka och dumma ja man träffar riktigt många olika människor.

Folk brukar säga att de räcker med att du är dig själv…… Men är det alltid okey att vara sig själv?

Efter två dagar med föreläsning om kommunikation och bemötande så har man fått mycket att tänka på och reflektera över.

Ibland ska man var lugn och prata låångssaammt, andra gånger ska man vara sprallig och prata glatt och om allt och inget, ibland ska man vara tydlig och rak, ibland ska man inte vara det för då tar personen illa upp, kunna få människor som inte förstår varandra att förstå varandra, man ska kunna fatta ett beslut på en hundra del, andra gången ska man vara eftertänksam och fatta beslut långt efter, man ska kunna fatta ett beslut själv, i par, i grupp eller låssas som det inte är du som kommer med idéen utan människan du pratar med….

Vad gör det mej???

Att jobba med människor måste ju vara det svåraste yrket man kan ha!

Det är verkligen superbra att att få åka på föreläsningar och få lite Feedback om hur man är som med människa och personal.

Känner mej otroligt nöjd med mej själv som med människa och personal! Har vänner nära och inte så nära som ofta öppnar sitt hjärta och själ för mig, fått brukare genom åren att utvecklas och göra nya saker som anhöriga och brukaren själv blir glada och stolt över.
Får ofta höra att jag är duktig i mitt sätt att jobba. Den bästa ”känslan/synen” är att se att personen utvecklas eller vågar prova nått nytt. Det kan vara mina barn, Alfan, vänner, brukarna eller bara att få busschauffören att le.

Visst blir jag missförstådd och hatat av några på vägen, men så är det väl för alla. Men kommunikation är en viktig del, då INTE envägs utan alltid tvåvägs!
Jag kan ju missförstå Alfahannen än fast jag snart levt med honom i 10 år, då är det ju verkligen viktig med tvåvägs…. Men vissa gånger, vissa gånger….. Oj vad svårt det är då, både familj och annars i livet!

 Kan lugnt säga att jag har haft fullt upp i två dagar med två föreläsningar om olika saker men ändå samma typ av tänk. Hur man på rätt sätt kommunicerar med människor med olika diagnoser och sjukdomar.  I går var det Mogård och kom ikap. Vi fick även titta och prova olika hjälpmedel. Typ bollväst..

Idag var det slutstation Rättpsyk.  Jävlar vad berör man blev av Therese Eriksson egna berättelse. Var nog inte bara på mig ögonen tårades….. 

Många tankar väcks i en om hur man bemöter människor i ens omgivning och hur människor har blivit bemött bara för nått år sedan på rättpsyket runt omkring i Sverige. Vi snackar om en typ av samma bemötade vi gav människor med funktionsnedsättning på tidigt 1900 tal. Alltså när vi stängde in så kallade "idioter" i Idiothem. (Helt sjukt att man ens sa så!!!) 

Igår klippte jag mig och blev äntligen blond igen. Magiskt skönt och väldigt nöjd blev jag!

Avslutade gårdagen med ett härligt fyspass med A. körde på i stakmaskinen så både armar och magen blev slut!! hahaha. Skönt! 

 Så himla mysigt att lyssna på dottern när hon läser högt för en. 

 whoo jag vann i dag trots att mina arbetskamrater hade snygga stilar och moves Haha 129 poäng Skrapade jag ihop. Borde bowla oftare med jobbet hehe 

 Riktigt skönt att gå på Tenton i dag. Kunde inte använda benet men överkroppen fick sig en omgång.  Stod och jucka med ringen i två min utan att den trilla ner. Sen körde vi både i repen och plankan. Tackar Anna för snabbisen!