Livet med Familjen Brönemyr

Inget är omöjligt, ibland tar det bara lite längre tid

Kategori: Pappa Kennet en Kennet

Kan inte släppa

Av , , Bli först att kommentera 5

Alla tokiga minnen som ploppat upp efter jag lyssnat klart på Pär Johanssons fantastiska bok, i huvudet på en normalstörd. Bara titeln är helt fantastisk.

Jo denna Maria, alltså många människor med en funktionsnedsättning har olika specialområden som de är extra bra på eller kan utan och innan till. Hennes var att föda barn, eller ja att låssas föda såklart. Mitt i fikat kunde det bli värkar och förlossningen var i full fart. I bland var det en docka som föddes men oftas var det en sko, en vas eller en ved klabb. Haha hon var sjukt rolig denna kvinna.

T har oxå specialområden såklart. Transformers har följt med från riktigt tidig ålder, det han inte vet är inte lönt att veta. Mitt är att jag kommer ihåg allas schema på jobbet, jag vet – helt värdelöst! Sen har jag rätt bra lokalsinne och hittar och känner igen mig fort, fotografiskt minne eller jag kommer ihåg bilder bättre än text. Min man därimot kommer i håg referat från nån stackars sportjournalist från 94 VM i fotboll. Han vet exakt vad Arne Hägerfors ska säga, han kan de mesta i sport väg, ja iaf om amerikansk fotboll, spark på bollen fotboll och hockey.
Vad är ditt specialområde?
Är faktiskt stolt att dotterns specialområde är Marvel. Nått bra i hennes uppfostran har jag lyckats med.

Åter till Maria. Jag är glad att ni frågade om jag kunde vara kontaktperson, hela familjen och framförallt du Maria präglade min syn och genom det sparkar bort gränserna mer och mer varje dag.
Lyssna eller läs Pär Johansson bok, den är helt klart värd tiden.
Allt gott.

 

Bli först att kommentera

Om jag skrev en bok, vilka fantastiska historier jag skulle kunna bjuda på

Av , , Bli först att kommentera 6

Började lyssna på I huvudet på en normalstörd av Pär Johansson grundaren av Glada Hudik.

Har under den första halvan av boken, gråtit, skrattat, fått tillbaka minnen jag glömt tillsammans med människor med funktionsnedsättning och framförallt känner igen mig i Pär och hans med och motgångar.

Jag tycker att tjänstemännen, politiker och kollegor ska ta sig tid att läsa eller lyssna på hans bok, den innehåller lärdom hur man ska se på varandra som människa med eller utan utvecklingsstörning.

Undertiden jag lyssnar kommer minnen från början av min tid som anställd inom Umeå kommun. Jag var under några år personligassistent till en brukare och kontaktperson till en annan med Downs syndrom som tyvärr gick bort i början av 2000 talet.

Maria Hon var min första vän med Downs syndrom. Hon kunde få mig att vika mig dubbelt av skratt. Minns när vi kom på att hon skulle vara ipremmannen, minns fortfarande hur hon ägde och vi vred oss i skratt, inte åt henne utan med henne. Hon viskade tyst och tog ingen plats, men opera sjöng hon minsann. Maria skulle nog vara återkommande i min historia om jag fick lov från hennes nära och kära. Saknar dig kära vän, än i dag 16 år senare går jag ofta förbi din grav och lämnar en blomma eller tänder ett ljus för alla härliga minnen du lämnade till mig. Inte alla som hade chansen att lära känna dig, du hade verkligen älskat gänget jag hänger med just nu, dessutom finns det en Maria Jr där. Ni är så galet lika i sättet att man ibland förvånas, känner nästan lite obehag och samtidigt skrattar så jag kiknar.

Kanske om typ 10 så ger jag ut en bok, då jag fått perspektiv på mina senaste 5 år som gått i rasande fart. Haha är ju både väldigt omtyckt av många men oxå väldigt ogillad av många.

Jag brukar säga – jag är inte på jobbet för att få nya vänner, jag är där för att utföra mina arbetsuppgifter. Ni är några som jag släppt in i mitt liv och jag blottat mig och min bakgrund och när jag anar det som minst har kniven hamnat i ryggen på mig.

Men vet ni vad, jag skulle inte heller göra saker annorlunda. *lerstort* Jag har trampat folk på tårna och andra har trampat mig på tårna, som det är för Många andra.

Livet med Brönemyrs har verkligen sina upp och ner, bäst just nu är Ts Resurs på skolan, än om han är borta funkar det numera rätt bra så har det aldrig varit. Måste vara bästa våren på 4 år ändå är den härligt jävlig i dessa Corona tider.

Vill ni träna rolig hemmaträning, så hitta igen Hjälteföreningen på Youtube och våra Hjälte-Tabatapass.

Håll för satan avstånd och håll er hemma mer än vanligt punkt slut.

 


Bli först att kommentera

Våga bry dig

Av , , 2 kommentarer 8

Så här i Corona tider dyker det fram massor av människor på sociala medier som hjälper till lite extra, de erbjuder sig att handla eller göra andra sysslor åt människor som är isolerade i karantän antingen för att de tillhör riskgruppen eller blivit smittade själv. Dessa människor bryr sig om medmänniskan alla timmar om året.

Sen ser jag människor som klagar på allt regeringen beslutar, spelar ingen roll vad de gör, allt är dåligt! Dessa människor erbjuder inte andra att handla eller andra sysslor, jag undrar hur det kommer sig.

Själv är jag uppväxt i en familj där vi hjälpte andra mer än många gånger oss själva.

Minns en sommar mina föräldrar gömde en flicka undan sina fosterföräldrar. Vi visste att om socialen eller polisen kom höll vi oss tysta och visste ingenting om vad som hänt flickan. Vi tältade vid en sjö några nätter, vi gömde henne på tredje vinden osv. Det fanns en till flicka i det fosterhemmet, hon glömdes hos en annan familj. Jag minns inte allt eftersom jag knappt var tonåring men jag minns bilderna i Västerbottens kuriren.

Bilderna visade en rönkenbild på den ena flickans mage, i magsäcken låg det knappnålar flickan svalt. Båda var under 18 år och hade levt i missär under sin uppväxt med hade äntligen fått plats på en hästgård i lugna Norrland. Denna gård visade sig vara något helt annat tyvärr.

Jag minns tydligt fortfarande att jag nyfiket frågade tjejen som var hos oss vilken skola hon gick på, fick till svar att hon inte gick i skola utan jobbade på gården. De använde henne som arbetskraft – barnarbete. Jag tror detta var runt 1988 eller liknande.

Jag minns inte om det var innan eller efter flickorna rymde som mina äldre bröder stod utanför deras gård en hel natt och gasade med sina motorcyklar men jag minns att de redan då blev mina idoler.

 

För mig var det helt normalt att vi hjälpte andra med allt möjligt. Har staplat ved i timmar hos de flesta gamla hushållen efter Storbynvägen i Gräsmyr utan att be om betalt, har åtaliga gånger skottat och klippt gräs utan att höja på ögonbrynet åt att betalningen uteblev. Älskade istället när jag blev inbjuden på fika och fick höra historier om byn och de gamlas ungdom.

Jag vill att alla funderar hur kan jag hjälpa andra eller kanske är du den som behöver hjälp, våga fråga.

Så att jag nu i Corona tider gör Youtube filmer med instruktörerna i Hjälteföreningen för att få funkis Sverige i rörelse är egentligen inget konstigt med tanke på min bakgrund och uppfostran. Vill ni träna med gänget gå in på Youtube och sök Hjälte-Tabata vi släpper nya träningspass måndagar och Torsdagar.

I sånna här tider är det viktigt att man bryr sig och visar hänsyn. Tror Landshövdingen kommer att få svårt att välja ut Vardagshjälte nästa år. Jag är stolt över min utnämning 2019.

Jag Nominerar Luca Romano till årets Vardagshjälte 2020 i Umeå. Blir varm i hjärtat av hans fina sätt att hjälpa medmänniskor i alla lägen.

2 kommentarer

Tjejvasan i motvind och spöregn

Av , , 2 kommentarer 10

Alltså, när jag gick i mål Tjejvasan 2019 bestämde jag mig för att prova minst en gång till. Nästan direkt biljetterna släpptes köpte jag en ny biljett så jag inte skulle ångra mig. Hade jag vetat hur de skulle sluta hade jag aldrig köpt.
Först å främst blev jag sjuk lagom till snön föll, tätt seg förkylning. Sen har T varit hemma från skolan en del samt att jag jobbat rätt mycket de dagar han kommit sig i väg.
Förra året hade jag nästan 10 mil på skidorna, nu hade jag knappt 1 mil på skidorna. Fy fan så dumt, jo tack jag vet.
Men väl på plats, spåret såg bra ut, kylan fanns i luften.
MEN NÅGOT HADE TYDLIGEN SNACKAT MED VÄDERGUDARNA OCH BESTÄLLT REGN, SPÖFUCKINGREGN!

Kan vara det sjukaste jag gjort.

Vallateamet rekommenderade Klister, jag har skinskidor. Sååå om jag hade bakhalt, de kan du ge dig fasen på!
Men vad gör de om man hade lite medvind.
NÄ inte det heller, härlig motvind med inslag av spöregn. Såå mysigt. Nä verkligen inte.
Kroppen skrek efter 4km att jag var helt dum i huvudet och borde inte göra detta.
På nått sätt lyckades jag motivera mig km efter km, stakandes meter efter meter. Staka de princip 3 mil.
Triceps och bål är det då fasen inge fel på. Om jag tänkt köpa en biljett, nja inte fullt så säker denna gång.
Fast jag är ändå stolt över att jag gjorde det samt att jag bara var ynka 2 min långsammare än mästaren Kerstin. Får ändå tänka positivt, kapade förra årets tid med dryga 25 minuter.

Uttervägens Hjältar och ni andra i Hjälteföreningen, tack för att ni inspirerar mig att Inget är omöjligt!
Okej. Jag är en utmaningssökare, det ska jag inte sticka under stolen med.

Undra vad nästa utmaning är, vilket stup ska jag hoppa utför?

2 kommentarer

Hemmasittare är det något man väljer?

Av , , Bli först att kommentera 5

Självklart inte enligt mig.
Har grottat ner mig i fakta artiklar, poddar och radioprogram om barn som är hemma sittare, hur löser alla familjer detta är min fråga? Går de ner i arbetstid, vabbar eller utnyttjar flextiden på jobbet.
Hur löser man detta ekonomiskt?
Många poddar jag lyssnat på som handlar om hemmasittare säger föräldrarna samma sak. SKOLAN LÄGGER ANSVARET PÅ FÖRÄLDRARNA, de anmäls till soc för att de är opassande som föräldrar.
Vad har skolan för ansvar i detta och vad har de för utbildning i olika diagnoser och anpassning, styr pengar över barnkonventionen?

Vad hände med smågrupper som jag själv gick i antagligen pga min dyslexi och de andra hade nog både adhd och andra outredda diagnoser.
Detta med hemmasittare blir allt vanligare. Att sitta stilla i bänken är inget nytt utan har funnits i skolan under minst 100år. Vad som är nytt är inlärningskravet, hur gör man ämnen intressanta för barn med exempelvis högfungerande autism och deras special intressen.
Var på en föreläsning med paraskidåkaren Zebasian Modin, han berätta hur han lärde sig punktskrift, något han var helt ointresserad av att lära sig. Med fotbollstabeller låg högt på listan, för att kunna läsa dessa måste han kunna punktskrift. Ja ni fattar vart jag vill komma.
Detta är en viktig grupp människor som vi verkligen borde prioritera. Måste ju vara bättre att jobba förberedande än när hemmasittandet fortsätter upp i vuxna livet. Kom igen Sverige, vi kan bättre.

Bli först att kommentera

Detta både driver mig framåt men också till vansinne.

Av , , Bli först att kommentera 8

Att driva en ideell förening som Hjälteföreningen har sina fördelar och nackdelar. Förr i tiden var det konstigt om man inte var aktiv i någon förening nu köper sig många fria och jobbar på sitt vanliga arbete istället mot lön. Ideella volontärer blir svårare och svårare för föreningslivet att hitta. Såg på nyheterna i veckan att företag köper ledare som håller i aktiviteter för barn. Föräldrar i sin tur uttryckte att det var otroligt skönt att kunna köpa sig fri och slippa bli tränare eller vara engagerade runt sina barn.

Hur blev det så här?

På dagens Rörelseglädje grupp kom en ny mamma fram och ville tacka mig för att jag startat denna grupp, hon hade svårt att hålla tårarna i styr. Jag har själv många gånger haft den känslan som mamman uttryckte. UTANFÖRSKAPET.

Här finns inget sånt. Jag försöker se alla både barn och vuxna. Att få ge någon annan glädje och trygghet det är de som får mig att fortsätta göra detta vecka efter vecka, år efter år. För Hjälteföreningen är en idiell verksamhet det är tid jag lägger på mina och andras barn helt gratis. Inte ett öre tar någon av oss i betalt. Vi gör det för att vi älskar detta.

Tänk på det när idella ledare inte alltid är i tid eller kanske är sjuk, de gör detta för att de älskar att se andra människor utvecklas eller sprida sin glädje. Och tänk på det när ni uttrycker att nån av oss tjänar pengar på detta det är snarare att vi går minus på kontot för pengar och tid.

Men vi gör det för att vi älskar att se andra utvecklas. Om du vill vara med på en sån här resa och känsla kontakta oss på Hjälteföreningen eller någon annan bra idiell förening. Det är klart värt minus på kontot för både pengar och tid IMG_20191208_124907

Bli först att kommentera

Hjältehelgen 2020 börjar ta form

Av , , Bli först att kommentera 7

12 juni börjar årets bästa helg enligt mig, Hjältehelgen med vårt hinderbanelopp Hjälteloppet som startskott.

Det kommer in nya sponsorer som vill hänga med och gamla viktiga samarbetspartners hör av sig och vill vara en ännu större del av helgen. Det är så kul att Umeå och våra kranskommuners företag fattat vilket fantastiskt event vi skapat.

Nu hoppas vi bara att vi når ut till alla med en funktionsvariation så de får chansen att uppleva denna magiska helg.

I veckan har vi fått klart av våra Glada Göteborgare (gladiatorerna) Eddy Bengtsson (El Gringo) och Virena Andersson (Spider) kommer upp även i år. Vilket känns så himla roligt. Dessa två står mig varmt om hjärtat.

cof

Sedan tidigare är Tv4 Vinnarskalle Andreas Neuman klar för helgen. Maken till godhjärtade man vet jag inte om jag träffat. Att höra honoms historia är både fint och en pärsh. Om ni inte ska delta eller har någon ni följer som deltar borde ni iaf komma bara för att träffa dessa förebilder. Sen är det såklart helt MAGISKT att se alla deltagare såklart.

Kommer att uppdatera eftersom vad som är nytt för iår här på bloggen under våren. Så håll utkik.

IMG_4481

Bli först att kommentera

2019 fått börja om och börja om.

Av , , Bli först att kommentera 9

2018 slutade med att jag fick äntligen berätta för folk att jag blev årets Västerbottning 2018. Hur sjukt va inte det? Har nog nästan tagit ett år att smälta in. Ja På riktigt faktiskt! Sa att pengarna skulle gå till en resa i intervjun och mycket riktigt så blev det en solresa för första gången på fyra år.

Har funderat massor hur jag ska forma detta blogginlägg, suddat och börjat om flera gånger.

Vill inte hänga ut någon, men livet har verkligen inte varit en dans på rosor 2019.

Jobbmässigt började tungt och avslutades tungt, men det har oxå varit superbra. Funderar ofta om vad nästa jobbutmaning ska bli men väntar på det perfekta, dumt att byta bort den bästa arbetsplatsen jag haft mot något sämre.

Hjälteföreningen har verkligen fått snurr och blir bara bättre och bättre,  vi har snart 100 medlemmar och vi blir hela tiden bara fler och fler. Just nu erbjuder vi måndagar 18.15-19.30 och torsdagar 13.45-15.00 på Umeå Performance Center.

Söndagar på mariebergskolan riktar vi oss mot barn och ungdomar med npf diagnoser. Den gruppen är snart fylld. Vi ger dessa barn en fristad där de kan prova på allt de dem inte vågar på vanliga gympa lektioner. Vi föräldrar utbyter tips och känner förståelse. Är verkligen stolt över vad den här gruppen blivit och Glad att jag fått med Glädjespridaren Daniel Rangvaldsson på detta. Han är typ lika spenstig som Stenmark och de är fasen inte dåligt.

995km bort (ungefär) har Emma Söderlind hjälteträning i Göteborg. De börjar bli en stadig grupp som tränar ihop.

Hjältehelgen blev succé och jag är glad att min storebror Jocke lägger ner så pass mycket tid och kraft på denna helg. Sen är syrran Ida och hennes man värsta klipporna på själva helgen. Nicklas gör ett fantastiskt jobb i traktor.

Sen alla andra som gör helgen magisk, John Gröntvedt, Åsa Ögren, Kjell Thelberg, Åke Svantesson, Fredrik Solbakken, Maria Hurtig, Malin Olofsson, Anneli Karlsson, Hjälteföreningens styrelse Annki Byström, Gunnel Bingebo och Kristina Bäckström utan er skulle detta inte funka. Medborgarskolan med David Sagebo och vår hemside ansvarig Richard Desiatnik massor av kärlek till er. Känner ni er glömd så ber jag så mycket om ursäkt och skriver gärna in er. Många som gör ett toppen jobb!

Inför årets hjältehelg har vi lyft in bla Micke Nygård vilket känns roligt och uppfriskande!

13-14 juni 2020 är nästa hjältehelg, skriv in det och planera in den helgen!

Vi körde senare på sommaren vårt första Hjälteläger tillsammans med Kfum Umeå ute på Norrbyskär. Otroligt lyckat blev det!

Familjemässigt, tungt. Vi Har fått uppleva när inte skolan funkar och det var tyvärr en hel termin som stal enorm energi av sonen. Vi fick ställa in sommarplanerna och bara fokusera på att få sonen fulltankad med energi igen. För om en är utan energi i en familj blir alla drabbade. Tack alla som peppat och hjälpt oss att komma på benen igen. Höstterminen blev i rätt riktning och vi tog oss utomlands med mycket förberedelser och struktur. Känns som VM guld. Apropå VM guld så blev det ett sånt i höst. Veteran guld i innebandy +35 tant klassen. Jepp svinstolt! Bästa mållis oxå med bara 3 insläppta mål. Sjukt nöjd, dock fick tant en annan tjock tant över sig i sista matchen så mitt vänstra ben och knä har inte mått så bra. Men är snart återställt.

Årets största förlust för familjen är nog att Udo Bayer vek av till hundhimlen. Sorgligt på riktigt faktiskt!

Roligt är att sonen lärt känna en kusin som nästa är som han och jag har hans pappa tillbaka i livet igen. Vi båda har vuxit på olika håll, vi har våra bekymmer och liv men det bästa är att vi accepterar varandra precis som vi är.

Dottern i familjen börjar bli kvinna och henne älskar jag mer för varje dag. Jag ser fram emot att vara hennes mamma och en spelbricka i hennes liv resten av mitt liv. Hon pratar om studier i USA eller någon annanstans i världen, förutom Australien för där finns det så många farliga djur. Haha älskade skrotunge.

Jag och Alfan glider in på vårt 17 år, helt sjukt. Det är ingen rak väg men otroliga äventyr vi upplevt och har att se framemot.

Nu välkomnar vi 2020 och dess utmaningar och äventyr.

Okej måste skryta lite att jag finns på samma lista som dessa fantastiska människor. *lerasstort! ×

Screenshot_20200105_224754

Bli först att kommentera

Läglig paus

Av , , Bli först att kommentera 8

I bland är det bättre att vara tyst än att prata, det är något jag lärt mig under året. Det gäller både som förälder till ett barn med särskilda behov men oxå som personal. Vem gillar en gnällig anhörig och vem gynnar det? Ibland är det otroligt svårt att bita ihop som förälder men jag vet vad som händer när den gnälliga föräldern går och inte gynnar det sonen heller snarare tvärtom. Det är något alla borde ha med sig i alla sammanhang även inom barnidrott eller andra sammanhang där man tar hand om ens barn eller människor med funktionsnedsättning.

Har tyvärr oxå full förståelse för frustrerade föräldrar eftersom jag ibland är en själv oxå, detta är såklart en fördel i vissa lägen men ett otroligt påfrestande läge att hamna i. Jag är otroligt nöjd att sonens resurs är så fantastiskt bra och att T litar till 100% på honom. Det är såklart synd att det syns att han är borta, men så är livet. Man kan såklart inte vara bunden till samma personal hela livet än fast det är en förälders dröm. Personal kommer och går.

Hos hos går det framåt med det mesta, såklart backar vi ibland men framstegen är fantastiska att se och förden delen oxå uppleva.

Vi fick tips av en fantastisk kvinna att prova Eye Q tabletter. Det är omega 3 tabletter med nattljusolja. Skeptiska gick i i detta men redan efter någon vecka såg vi resultat. T är mycket mer social och har inte lika nära till temperament, han tar motgångar Mycket bättre. Han äter Equasym för Adhd men det gjorde han långt innan oxå.

Vi har kunnat utmana honom på ett helt nytt sätt.

När vi bestämt oss för att boka solbiljetter på höstlovet, tänkte vi ”hur i hela friden ska vi ro i land detta?

Men med ett magiskt bra förberedelse (om vi får skryta över oss själva) med Youtube klipp, bilder och scheman går vi lugnt in på Umeås flygplats och checkar in. Vi kliver på planet dom stjärnor – säger man till att man har särskilda behov så får man kliva på lite innan alla andra. Vi ser film ihop under resans gång. När vi landar och kommer på okänd mark blir det lite jobbigt, vi ser hur stressnivån ökar helst när vi hamnar i tullkön. Men vi hittar en kö där det finns gott om plats på sidan av kön och vips har vi gått igenom och vi sitter på bussen. Jag och Alfan utbytet blickar Yes det gick! Roligaste kommentaren Alfan la i kaoskön va, va fan gör vi som reser med en dubbeldiagnos med extrem flygångest, vi skratta gott åt hur smarta vi är eller av härlig segersötma.

Jag har haft tur som fått äran att vara Ts mamma och hänga med på alla hans äventyr.

Vi har tillsammans startat en rörelseglädje grupp för barn med Npf diagnoser, vi kör söndagar 12-13. Vill ni vara med så hör av er. Vi var otroligt roligt. Det är ett samarbete mellan Hjälteföreningen och Parasport – tillsammans gör vi underverk.

Sammanfattningsvis så har hösten varit lite tung men vi springer i rätt riktning igen.

Att summera 2019 ser jag framemot men får bli nästa gång.

IMG_20191031_083406

 

 

 

 

Bli först att kommentera

Träningsprogram med in print

Av , , Bli först att kommentera 5

Oj, sommaren och semestern springer på som tusan. Vi har redan den 7 juli.

Sommaren bjuder på mycket regn och få plusgrader, det känns tråkigt för Brönemyrs som gärna hänger på någon strand och njuter av livet.

Vi har avnjutit sommarens första Bröllop. Thomas äldsta systerdotter och hennes Oskar. Älskar att ”känna” kärleken på Bröllop. Jag och Alfan höll vårt första tal ihop. Hoppas det blev uppskattat och att brudparet såg igenom ironin och kände vår kärlek till dessa två varelser. Vi har äran att gå på ännu ett bröllop lite senare i augusti. Ett bröllop som blev som en överraskning att vi blev bjudna, men VÄLDIGT GLADA!

Hur går träningen för er då? Själv har jag börjat komma igång riktigt bra. Känner att kroppen blir starkare och starkare igen. Har såklart köpt sommarkort på Viktory igen. Skönt att träna inomhus och framförallt duscha av sig all djungelolja. Jävlar va mygg och sviarn det är i år! Nordmalings gym blir bara bättre å bättre. Ni är grymma som vågar utveckla er!

Har ni nån i er närhet som behöver ett lagom träningsprogram med bildstöd så kommer här ett två veckors program som bla uttervägens hjältar kör medans de är på semester.

davdav

Bli först att kommentera