Midsommardag

Sov som en stock till strax efter elva. Tror jag tar igen alla tidiga mornar när man sömndrucket raglat ur sängen och önskat att ens barn var lika morgontrötta.
Gårdagen startade uselt med det skitregn som föll från öppen himmel och förstörde alla planer på ett trevligt midsommarfirande i Klabböle. Istället åkte jag ut med sällskapet jag firade midsommar med till mor och far samt bror och brorson. Väl där lättar molnen och solen släpper igenom sina strålar så dagen blev riktigt härlig. Tårta och kaffe inmundigades i uterummet medan barnen sprang omkring och lekte.
Satt och funderade på när man senast ägnade sig åt en ’blöt’ midsommar som då inte innefattade regn utan sprit och jag kom inte ihåg sist. Nästa tanke som kom var, är man en riktig fossil eller har jag helt enkelt mognat och vill ha något annat på en midsommarafton?

Eftermiddagen gick och middagstid infaller. Min fd. man grillade åt mig och barnen den godaste fläskfilé man kan tänka sig och en potatisgratäng med västerbottensost och vitlök serverades till. Jag kan bara säga att jag blev ordentligt mätt. Ytterligare kan sägas att jag är så enormt glad att jag fått en sådan god vän i honom. Han är verkligen guld värd, kan nog inte säga det nog många gånger. Men om du läser det här så vet du!

Mina värden är inte bra just nu. Fick besked dagen före midsommar och det gjorde mig orolig. Är tvungen att hålla mig i närheten av sjukhuset och hoppas på att det ska vända. Orkar inte med en vända till i helvetet för det är väl det närmaste man kan komma när man ska försöka sätta ord på min sjukhusvistelse. En tripp till helvetet och tillbaka. Personalen och dess avdelningsföreståndare borde söka nya jobb och inte inom omsorgsbiten utan snarare på volvo där man inte behöver ta hand om sorgsna själar utan kan skruva i en mutter så är det klart!

Mötte nämligen den läkare som nog i det närmaste var det enda ljuset i tunneln under vårdtiden på konsum i Holmsund av alla ställen. Vad jag kunde snappa upp innan jag blev utskriven var att hon var i princip utmobbad på avdelningen av personalen. En sjuksköterska var i det närmaste diabolisk och har gått under smeknamnet Diablo av en enda anledning, hennes uttalanden om patienter samt sitt handlande mot denna läkare.
Hursomhelst hade hon bytt avdelning av detta skäl att hon inte orkade med att jobba i motvind, vilket är en otrolig förlust för de stackars människor som sitter inspärrade eller frivilligt är där.
Tyvärr fortsätter hetsjakten och nu var hon inte säker på om hon skulle orka stanna kvar utan funderade helt enkelt på att lämna Umeå.

Visst är det väl ändå helt otroligt???En arbetsplats som riktar sig mot psykisk omvårdnad där pågår detta! En människa som vill rikta sitt krut på patienterna och som anser att god patientkontakt är viktig blir motarbetad? Inte så konstigt kan jag tycka efter min tid på denna klinik. Personalen VILL ha så LITE som möjligt med patienterna som möjligt. Det enda som det funderades på var lunchrast, fikatider och hur de själva bäst kunde tillfredställas. Var man frågvis och ville ha uppmärksamhet var man jobbig. Tro mig. Jag var en ’pain in the ass’!!! Så mig kommer man att minnas. Att det sedan gör så att jag aldrig mer kan insjukna här i Umeå av rädsla för vad de kan göra med en är väl ohyggligt?

Nåja, det här var väl inte vad midsommardagen skulle handla om men så blir det.
Lite tankar som var tvungen att få komma ut och bearbetas.

På återseende!