Det finns så många…

…saker man gör i livet som man ångrar.
Min skilsmässa med de yngre barnens pappa är fortfarande ett sårskorpa med ytterst svårläkt yta. Många nätter har gått åt till att grubbla tänk om jag inte… Har dock lärt mig under det senaste året att för mycket huvudbry inte heller är att rekommendera. Saker händer och kan i vissa fall göras något åt. Aldrig ogjorda men man kan göra saker som förändrar och leder till andra utvägar än det som gavs från början.
Under det senaste ett och ett halvt året som det nu gått sedan jag insjuknade rejält så har många saker hänt som jag aldrig kunnat drömma om skulle inträffa. Saker som gör vansinnigt ont och som de flesta VÄNNER stöttat och respekterat att jag helst försöker ta tag i på egen hand. Har jag däremot bett om hjälp eller stöd har den infunnit sig snabbt.

I min fantasivärld får jag väl lov att kalla det när den så hårt blivit söndertrasad…Min tilltro till världen och människan. Hursomhelst i den världen har jag trott att högt utbildade personer med fin examen och jobb med trasiga människor går att lita på. Men ack…kanske är de de värsta ibland oss??? Att vara rak och inte böja sig för något är inte uppskattat har jag förstått. Det leder till utanförskap och ensamhet. Eller så kanske man effektivt rensar ut sådana man inte vill ha i sitt liv? Något mellanting är det nog. Hursomhelst har jag insett att lekar med påklistrat fejkleende inte är något för mig. Jag är hellre ensam och ompratad än med i en sådan krets där man lever sitt liv på det sättet.

Sedan jag fått sjukdomen under kontroll har jag dock lärt mig att välja mina strider och det enda jag strider för just nu är min familj. Vad som händer i min familj och runt den är något som bara rör oss. Tyvärr har inte detta kunnat vara möjligt då jag litat på personer som sedan fört saken vidare. Ett svaghetstecken eller karaktärsavvikelse är det sannerligen och när något sådant händer knyter man saker hårdare till sig och öppnar sig enbart till andra familjemedlemmar har jag lärt mig.

Hursomhelst är jag glad idag. Mina barn har kommit hem och vi har en skön semester framför oss. Många roliga saker händer tillsammans med vanliga människor.

Vuxenmobbing. Det kan medföra magkatarr och andra krämpor. Framförallt är det tidskrävande att ständigt övertyga andra människor om den mobbade personens fel. Det är faktiskt enklare att titta på sig själv och sina egna felaktigheter och försöka göra något åt dom. Kanske är man älskarinna åt någon och går runt med en livslögn där man lever skitigt som det faktiskt är. Gör något åt sådana saker så kanske magbesvär och annat blir bättre och tänk så skönt för den mobbade att faktiskt slippa häxjakt?

Söndag hela dagen. Främmande på ingång. Packning står på schemat. Härifrån kan jag inte komma fort nog.