Datorlös

Nu har jag äntligen fått tillbaka min stationära dator. Den har varit på uppgraderingscamp hos min fd. man så nu är den snabbare än den förra som kändes som klibbig sirap på slutet. Varje sak man begärde tog en evighet att få fram och tillslut kändes det nödvändigt att få den åtminstone lite uppgraderad.

Upprop samt skolstartsfest på sonens skola igår, jättetrevligt. Träffade några av de andra föräldrarna och det verkar vara en brokig samling individer precis som våra barn.

Såg filmen Felon igår kväll och den handlade om en man som slår ihjäl en inbrottstjuv och sedan döms för oavsiktligt dråp. Sedan får man följa hans kamp med de andra intagna samt en riktig grisplit. Riktigt bra och faktiskt hyfsat obrutal vilket jag tycker det finns alldeles för mycket film som inte är. Man smaskar på med blod, våld och elände som om det skulle göra filmen, då det är uppbyggd stämning som gör tricket. I alla fall för mig.
De medverkande var Stephen Dorff och Val Kilmer och som bonus (för mig) så är de några av de jag har högt på min ’mest omtyckta skådisar’.

Det har varit en tuff vecka. Många tårar har jag fällt. Det har varit precis som om jag inte kunnat sluta oavsett att jag velat det. Men det är väl säkert så att stora sorger kan bara läkas ut om man släpper på garden. Det har jag väldigt svårt för men jobbar varje dag med att låta den åka ned till sidan av min kropp istället för att konstant hållas uppe för mellangärdet…

Mitt sinnestillstånd efter det att jag fått sjukdomen under kontroll är så långt ifrån den forna Catharina, så att de alltfler aha upplevelser jag erfar blir både till glädje men alltför stor sorg med. Jag tackar högre makter för att min terapeut är en person jag känner stort förtroende för, för annars vore det kattskit i Alperudska hemmet.
Nu får jag väl säga att jag är mer och mer tillfreds men hamnar i svackor men inte lika djupa som tidigare och där är vi nu. Mer vet jag inte just nu. Ska börja skriva av mig om psykvården snart också. Förstår inte att denna skandalapparat får fortsätta rulla på i samma fotspår. Jag kommer ALDRIG att komma på besök igen.

Lördag, dejt med galen tant på min kolonilott för att sedan hälsa på vänner.

’Så länge jag lever, (hoppas) jag’