Smurfhits…

…vem i HELA fridens dagar köper sådant skräp?
Förvisso är musik inte alltid musik i allas öron. Det som för mig är rena njutningen är för andra rena tortyren kan jag tänka mig. Men smurfhits är väl ändå lite för mycket?

Ännyväy…..Veckan har varit lite för mycket ska villigt erkännas. Först dessa djävuls morgnar och sedan en massa andra måsten som jag har genomfört och lidit. Allt har gått bra, jag mår bra fortfarande, mår inte sämre än vanligt och det är det största pluset denna vecka. Jag mår bra. Nästa plus var idag då jag och lillgängets pappa var till tatueraren och han tatuerade in vår yngsta dotters tatuering. En drake, så vacker, så avis, men nej. Drakar är inget för en flicka som jag. Det spekuleras visst kring när jag ska skaffa min första döskalle men det säger jag och står fast vid att det motivet ska aldrig hamna på min kropp.

Att man på gamla dagar skulle bli så intresserad och biten av tatueringskonsten är oförståeligt kan fortfarande inte erinra mig när jag började känna suget. Alla tycker inte om det och det respekteras. Men för mig är det väl detsamma som att fettsuga sig eller skaffa fejkboobs har jag kommit fram till idag med mamma.

Imorgon är det släktträff med farmors och pappas släktingar. Då kommer vi alla att visa upp oss och se snälla ut. Gissa om jag ska vara kortärmad?

Nej, ni gissade rätt.

Ha en skön och välsignad torsdag inför fredag och helg.