Måndag och pengadag…

…gör mig på lite bättre humör denna morgon då bilen totalt frostat igen.
Världens slöaste morgon med en personlighet som en papegoja där mässandet består i: ’Ät nu, klä på dig, borsta tänderna’ osv.
Lillgänget måste verkligen vara less på mig och mitt tjatande. Att förklara för dom hur man undviker papegojmamma är en lång utläggning som räcker ända fram till bilen.
Samtidigt förstår jag deras aversion mot stress på måndag morgon. Helgen har varit jättefin och att starta upp en skol- och dagisvecka är inte särskilt roligt.
Själv har jag haft besök av en kvinna från en organisation som verkar för att sådana som jag ska bli behandlad och få adekvat vård eller stöd i livet. Det verkade vara jättebra, men när jag skulle formulera vad jag ville ha hjälp med så blev det väldigt luddigt.
Hon skulle höra av sig nästa måndag så får vi se om jag blir ’antagen’.

Annars har jag ett långt och jobbigt arbete med mitt inre framför mig.
Jag är inte rädd.
Jag verkar just nu förändras ständigt och det är både skrämmande, förvirrande och fantastiskt ljuvligt (min dotters ord).
Jag kan faktiskt säga att just idag älskar jag att leva även om det är skrämmande.

Trist väder, syrran på ingående med barn.

Livet kunde smaka värre.