När en tisdag…

…pockar på en massa måsten.

Skulle ha begett mig till min samtalsterapeut idag men sonen var hängig igen så jag hoppas det kommer en remiss till barnmottagningen snarast.
För första gången kändes det hel visset att missa samtalstiden för idag börjar mitt nya liv på många plan. Jag har gjort en mängd förändringar runtomkring mig samt skulle påbörja men mer målinriktad terapi där både blädderblock och minneslappar skulle användas.

Istället får jag vara hemma med barnen, lillsyrran skulle prompt stanna hemma med oss, har tänkt premiär promenera in till stan och titta på lite fina mössar och vantar till barnen samt köpa stickor och garn till mitt nya äventyr.

Sen är det besök hos frisören som också står på agendan. Sonen vill bli av med lite hår för han tycker det är så jobbigt att hålla undan det i duschen på gymnastiken. Mitt inre gråter över att hans blonda lockar ska falla, men det är hans val och jag går på den linjen. Han har många idéer kring sin nya frisyr. Bl.a. vill han gärna se ut som min gode väns man på Kungsänget och jag försökte försynt säga att han har ju rätt långt hår, men nej nej, han hade snygg frisyr. Hmmmmm, undrar just om jag ska ringa min vän och be om ett kort att ha med till frissan.

Annars just nu är det stickcafé, mer svampplockning och skogsliv som lockar, suger och hägrar. Tänk att lite lingonris och tallbarr blandat med svamp här och där kan vara så enormt frigörande för anden.

Men allra först ska jag fixa fejjan från hår och annat otyg. För jag har glömt bort kvinnan inom mig.

Jag har sovit alldeles för länge.