Med brinnande…

…entusiasm grep jag tag om stickorna. Garnet var inhandlat och stickbeskrivningen utdragen från nätet.
Jag kom två steg…och sedan, sedan var det tvärstopp.
Tänkte att min gamla farmor kanske skulle förstå hieroglyferna bättre än mig, men vi gick bet.
Jag rev upp, rev upp igen och när sista loppet var kört och det var dags för ännu en upprivning av mitt fina lovikkagarn i turkost gav jag upp.
Jag får anamma stickcafét ikväll och hoppas att någon gammal stickräv har tålamod att ge mig några gyllene regler i den sköna stickkonsten.

I övrigt har dagen varit i full gång sedan halv sju och gammkroppen känner sig lite sliten.

Men nu vill jag sticka för jag har verkligen blivit sugen.

En kommentar

  1. Linnéa

    Så där blir jag åxå ibland, men jag kan verkligen inte sticka.
    Jag skulle gärna kunna men någonstans på högstadiet när vi skulle lära oss så blev det fel. Det fastnade helt enkelt inte.
    Viljan finns dock!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.