Julpyntning…

…och glögg drickande.

I mitt förråd är det med risk för eget liv ett gäng kartonger med julpynt som står och häckar.
Barnen började redan i torsdags att påpeka att det faktiskt redan var människor som satt upp ljusstakar i fönstren och minsann julpyntat så fint så!

Nu ska tilläggas att jag avskyr högtider. Jul är inget undantag ska tilläggas, det enda det medför är en känsla av tvång, tvång och åter mer jobb.
Snäll som jag är gick vi ner i källaren och började klättra runt bland kartongerna och med insikten att den enda som hittar här nere är min far fick jag tag på lucia gruppen jag köpte förra året, samt en sextiotals-ljusstake som passar till mitt fina sextiotalskök.

Väl uppe i lägenheten idag fungerar inte ljusstaken men lucia gruppen lockar fram skratt med sina saggiga gubbar och gummor. Helt klart det finaste lucia tåg som finns att hitta.

Tog så bilen till Ica Maxi igår och köpte ljusstakar åt barnen så de fick sin julstämning. Tänkte även köpa en plast julgran men dottern bara stirrade på mig och sa att det där är ingen gran juh!!!
Fan också! Jag blir alltså tvungen att hitta en riktig julgran och le och vara glad när vi klär den. Vet i alla fall var jag ska ställa den. Som tur är ju vardagsrummet enormt.

Var med mor igår och vi hade det riktigt trevligt. Käkade gott och drack glögg.

Vi gör om samma sak idag då jag bett far komma och hitta igen julpyntet åt oss.

Förra julen var katastrofal. Sjukhus, permis, inget julpynt överhuvudtaget. Barnen kommer ihåg allt. Mitt dåliga samvete kommer att göra denna jul överförfriskad. Balansen återkommer kanske nästa år.