Min telefon…

…strular, big time!!!
Tydligen har jag en ande som på kvällarna sitter i telefon och pratar sig natten igenom.
Själv ligger jag och kämpar i sängen mot John Blund.
Igår var en annorlunda dag. Dottern blev placerad på en annan dagisavdelning hela dagen och sonen följde med en klasskompis hem (och var överlycklig).
Kvällen blev dock helt annorlunda…Dottern levde rövare som bara hon kan och jag satt i soffan och slet mitt hår……….Natten tillbringade jag och sonen i soffan med mig masserande hans ömma ben som tydligen ansåg sig vilja växa lite till och göra extra ont.
Resultatet av detta blev en hemma dag idag.
Satte igång mobilen som stängt ned och fick ett mms där texten inte gick att läsa men bilden visade en liten bebi, prematur, och genast startade ångesten. Hoppas för min älskade väns skull att allt gått bra och att den lille mår bra.

Nu är det dags för kväll snart och jag hoppas innerligt att alla är glada, smärtfria och med stort sömnbehov.

Ska fixa äcklig blodpudding nu och hoppas att något trevligt inträffar.

Mina tankar till min käraste vän!