Julen är slut…

…och det med förskräckelse.
Jag och exet hade några dagar innan jul konstaterat att han haft väldigt få VAB dagar på sin dotter detta år.
Lördagmorgon slutade dock med en spya på morsans matta i hallen och en hysterisk prinsessa som bara ville hem till sin egen lägenhet. Tror jag det…Har man ont i magen, kräks och mår allmänt pest, vem vill ligga på en madrass i ett främmande hem? Inte jag ialla fall.
Till min smått hysteriskt bakteriefobiska familjs glädje packade vi ihop och åkte hemåt så fort det var mindre risk för kräkattack.
Väl hemma mådde hon lite bättre för en stund men tyvärr då det slutat komma oralt startade det att komma bakvägen för den lilla.
Vi andra mår ännu så länge bra….*peppar, peppar*

Idag satt hon på toaletten stortjutandes med ordentligt magknip frågandes mig om hon skulle dö nu? Hon ville ringa pappa och fråga honom och även säga åt honom att komma till henne och rädda henne. Ja….Tänk att några uppmuntrande ord från en frånvarande förälder kan ställa mycket tillrätta, trots, att man själv är där och tröstar och torkar och tvättar allt vad tygen håller.
Febrig, magontig la hon sig sedan i min säng inbäddad i alla täcken och kuddar hon kunde hitta och somnade.

Julen har varit bra. Vi har åkt runt lite hos släktingar samt tillbringat tid med min familj.
Förra året var det annorlunda och en sådan jul vill jag inte genomleva igen.
På något sätt har denna jul känts som ett stort jobb att återge lillgänget julen de missade förra året då jag varken var närvarande själsligt och mentalt.
Så…Julen har julats och nyår blir nyårat, allt utan lugnande och annan skitmedicin jag var full av förra året.

En härlig jul där jag är mig själv varken mer eller mindre.

Efter nyår ska ansökningar fyllas i för nu börjar jag om mitt liv på riktigt.
Något annorlunda ska det bli.

Jag fortsätter mysa med barnen trots hotande maginfluensa.