Smink, åldersnoja och trevliga människor

Jag var på middag med gott fika igår.
Väl där fanns gäster från Norge och kvinnan i sällskapet kom i samtal med mig.
Och vad samtalas det om? Smink, ansiktskrämer och kläder.
Även veganmat och tips hur jag ska mata sonen då han hellre gnager grönsaker än kött och annat som hör till.
Hon, kvinnan, är starkt övertygad vegan och hade varit på ett nyårsfirande i feministisk anda.
Smink var väl inte alls populärt att diskutera och hon frågade sig om det var icke-feministiskt att bry sig om hur man ser ut och att faktiskt gilla smink och krämer?

Nu är ju jag varken politiskt, matmässigt eller religiöst bunden till något så jag svarade bara lite lakoniskt att om hon gjorde det för sin skull och inte för någon karls skull så kvittade det väl, lika mycket som att inte sminka sig görs för sin egen skull.
Vi diskuterade även min kommande åldersökning där jag förväntas ha en kris??.Jag krystar fram en kris?NÄ! Har kommit fram till att den kris jag genomgått de senaste åren räcker. Att de rynkor som kom tack vare sorg, ångest och annat eländesliv får vara de rynkor jag har tills jag i alla fall passerat de berömda åren.
Faktiskt så försöker jag lära mig att trivs med att åldras och med det kanske ha lite mer lugn och sans i kroppen.

Jaja?..Det var lite om min ålderskris?.

Hipp, hipp!