Åderförkalkning…

Av Catharina Alperud, 8 januari 2009 kl 14:30, Bli först att kommentera

0

…sa alltid mormor när minnet sviktade.
Gör som hon, skyller på åderförkalkning och grattar min sedan länge och återfunna vän C i efterskott och hoppas att det blev dubbel glädje på din dag.

Från att telefonen varit död under hela jul och nyår i princip började telefonen ringa igår och helt plötsligt är jag inte ensam och liten i hela världen. Jag med mina dystra tankar där jag är helt ensam i hela världen skingras och det börjar bubbla i kroppen av glädje.

Idag kommer barnen tillbaka efter sitt jullov hos pappa och helgen är rätt inplanerad. Skridskor står på dagordningen och då både för mig och barnen. Ska försöka åka runt imorgon och leta ett par konståkningsskridskor åt stackars mig som inte kan åka på hockeyrör. Till lillan får jag leta utan taggar men några som är lite tjejiga så hon tar på sig dom. Ja, visst kan jag lära av henne sina fasoner kring tjejigt och killigt, å andra sidan så serveras hon det dagligdags överallt annars. Jag lär henne annat än sådana petitesser, som att stå på sig och inte vika från sin åsikt med det kan ni säkert gissa resten. Ingen dotter som tillhör mig ska gå i någon annans koppel utan vara sin egen. (även killarna iof)

Har som bekant spelat Guitar Hero hela jullovet och tillsammans med min spelpartner kommit långt. Ända till Hard-nivån. Nu blir det uppehåll med spelandet ett tag då Wii:et inte tillhör mig. Min yngsta son är en hejare på tennis och har med sin klasskompis haft riktigt roligt med just Wii:sports. Högst just nu på min önskelista är faktiskt ett eget Wii. Yttersta ytligheten kanske, men jag kommer alltid att vara ett spelfreak och tydligen går inte ränderna ur en trots åldersstegring.

Sitter just nu också och funderar över min blogg. Olika åsikter ventileras kring hur och vad jag ska lämna ut i bloggen. Det skulle kunna bli fetsmaskigt eller som nu lite lagomt trist. Att kunna väga rätt mängd av varje är väl vad jag just nu försöker balansera upp.

Till sist…Kära Stockholms snärta! Du är knappt en dag äldre sen vi träffades för första gången. Sug på den och ha en skön dag min kära!

Läsvärda bloggar:

bloggmalplace.wordpress.com/

blogg.mama.nu/kompromiss/

mellanstolar.blogspot.com/

adhdivardagen.wordpress.com/

bloggmalplace.wordpress.com/

Genrep den bästa ADHD-bloggen

adhd-npf.com/

I övrigt:

Mitt liv består av lite allt möjligt. Jag brukar säga att jag är en överlevare med en vilja av stål, ”en hård jävel” som någon uttryckte.

Egentligen handlade det bara om ett omdiskuterat funktionshinder. ADHD i all ära. Mina vänner säger ofta att jag är precis som alla andra. Själv känner jag mig mer och mer som mig själv.

När denna 40+ uppenbarelse inte bloggar söker hon svar och verktyg för sin vardag som hon delar med min Älskade Brunögda, Sessan och Herr Effektiv samt hans fina SmåKvitter.

Empati för en ocean där jag varje dag försöker göra om, göra rätt om jag fallerar, ge tillbaka och visa att allt kan förändras till det bättre bara man har viljan och orken.

Sedan 1 februari i år har livet ännu en gång tagit nya riktningar. Jag och Herr Effektiv slog våra påsar ihop och flyttade hela mitt bohag, med stora delar bortrensade, Väst på Stan. Som en kamikazepilot har jag kastat mig ut i främmande flygrum, förlitat mig på att det går och allt löser sig. Jag är nu sambo efter närmare 9 år som enastående hushåll med barn.

Sakta anpassar jag mig efter det nya livsförhållandet med allt som följer med det. Att man måste jämka, lyssna på sin partner, reda ut de 4 älskade ungarnas bråk och vara ännu en gång mamma och hjärtemamma med familjeliv jag aldrig trott jag velat leva. I tvåsamhet och *peppar, peppar* Det verkar gå, bara man tar det lugnt med en sak i taget.

Gillar musik, film men främst tv-serier. Kanske för att det är kortare tid att koncentrera sig, eller helt enkelt för att jag gillar´t. Matlagning stort stort intresse. Från att blanda egna kryddor utan en massa E-nummer till att leta maträtter från vida världen. Inget halvfabrikat i mitt kök. Smör är också bra. Drömmer fortfarande om en kolonistuga att sitta och vifta med tårna på, tillsammans med en kopp kaffe på bron när dagens bestyr i trädgården är avklarad. Texas, en chi-chi hund och hans sidekick Dexter är 2 familjemedlemmar till som huserar här Väst på Stan. De 2 busarna som får mig att gå ut, följa struktur bara genom att vara hundar.

Min tonårsaktiga dröm om en diamantring har blivit uppfylld... Det roliga är att det INTE blev diamantringar denna gången heller. Det blev egen designade hjärteringar, som visar på familjen och att kärleken segrar i de mest omöjliga lägen. Trolovad. Varken förlovad eller gift kommer jag att förbli. För nu när det fungerar vill jag absolut inte förändra det i någon riktning.

Jag har fortfarande kontroll på min adHd och mer och mer på hela grejen som livet faktiskt är tack vare den DBT-behandling för vuxna med ADHD-problematik som maximerat mitt liv på ett sätt jag i mitt förra liv aldrig trodde var möjligt. AdHd:n styr mig inte jag är fortfarande kapten på skutan som är mitt liv.

Jag brinner för att lyfta fram det kontroversiella ämnet ADHD och behandlingen kring oss superhjältar ute i samhället.

ADHD står för Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (ej sjukdom) som innebär bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet plus koncentrationssvårigheter.

I korta drag är jag mig själv, varken mer eller mindre och är stolt över mig själv och den person jag åtstadkommit att bli, trots bristande kunskap kring mitt funktionshinder.

Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Inga frågor är för stora eller svåra, bara man vill!