Underligt möte

Jepp, det är bara att konstatera att min fysik inte är vad den borde vara. Efter att under två dagar ’plinkat’ eller rättare sagt eggat Guitar Hero har jag dragit på mig jordens träningsvärk i högerarmen. Pinsamt får jag erkänna. Sen är det länge sedan ett tv-spel har roat mig så mycket som just detta. Kanske för att det har med musik att göra och en efterapning till att spela i verkliga livet. Kanske tar jag upp gitarr spelandet igen då det minner om trevliga stunder.

Har funderat en del kring en händelse jag var närvarande vid under den första dagen på det nya året. Jag återkommer då till det här med fosterdiagnostik som snurrat i huvudet nu när man själv är "defekt".
Jag har ännu inte kunnat bestämma mig om de uttalanden jag fick mig serverat var ren och skär idioti där hjärnan krympt till storleken av en valnöt, eller om det var rädslan kring vad som kan hända som skapade dessa klumpiga och plumpa meningar.
Förvisso yttrades även andra intelligenta meningar om tex. hårdrockares vara eller icke vara. Att det är en samling pack med liten eller ingen hjärna. Så ni som lyssnar på hårdrock, föredrar hårdrocksklubb där man kan supa ifred utan slagsmål och annat onödigt…Kom ihåg, enbart trash….*haha*

Nåja, för att återgå till det här med fosterdiagnostik. Jag är personligen rätt klar med vad som gäller för mig. Mina två yngsta föddes då jag var 33 och 35 år. Jag blev erbjuden fostervattensprov med risk för att få missfall, vilket det kan vara vid detta ingrepp. Det är nu inte den egentliga orsaken till mitt val att tacka nej. Vad som fått mig att aldrig vilja veta om det är något fel innan födseln är till stor del mina äldre barns lillasysters förtjänst. Med hennes ankomst till världen var världsbilden förändrad. Hon föddes med en ovanlig kromosomskada och har sedan hon kom till världen varit oerhört speciell och älskad. De frågor som uppstod efter det var många och maskineriet arbetade för högtryck.
Vilka är vi människor i denna värld att bestämma vem som får leva och vem som kastas i soptunnan på sjukhuset? Jag kan bara svara för mig själv, och jag tänker inte leka Gud.

Hursomhelst?När jag numer även själv lever med en genetisk defekt utökas ju frågan kring det här med att kunna avgöra om man vill föda en "mongis" (som dessa människor uttryckte att de inte ville ha) eller om man i framtiden även ska kunna skönja sådana som mig, personer med andra avvikande abnormaliteter osv. Ibland får jag känslan av att det elitsamhälle som många vill skapa leder oss in i något som vi inte kommer att kunna slutföra och ha kontroll över. Ska det inte få finnas alla slags människor? Det som pågår och diskussioner som pågår om att utöka fosterdiagnostik-tekniken till att spåra andra defekter, gör det oss inte lite till nazister längtandes efter den perfekta rasen med hjälp av vetenskapen ej förlitade till naturens egen gång?

Framförallt ska jag tillägga att, hade dessa människor uttryckt sig på ett annat sätt än vad de gjorde, vilket var så plumpt och äckligt, med ett förakt mot alla de föräldrar med barn födda till ett handikapp, pekandes finger mot alla som kämpar och älskar. Hade de sagt att vi är svaga, och inkompetenta som föräldrar så vi skulle inte klara av att ta hand om ett handikappat barn hade det kanske varit enklare att köpa resonemanget.

Men att säga?.Att är det en mongis slutar jag i vebon och tar bort den?..

Då har man gått för långt oavsett om det var på skämt. Äckligt!

Jag lämnar det så här tillsvidare. För mycket att läsa och jag är som i tidigare blogg.

Tudelad.