Skridskoåkning, qourn-flygande jakob och trevligt, trevligt sällskap!

Av Catharina Alperud, 11 januari 2009 kl 10:56, 1 kommentar

0

Igår var det premiär för min dotter på skridskor. Själv fick jag avbryta min karriär på is då jag insåg att om vi båda skulle stå på skridskor skulle ingen av oss kunna stå upprätt utan vi skulle ligga och kräla på isen som kålmaskar mer än glidande fram med grace på skenorna.

Jag iförd skor, lillan iförd skridskor försöker ta oss fram på den oplogade isen. Det var nog lättare för henne än om den varit blank och fin. Oavsett is-tillstånd så ramlade hon ovabrutet trots att hon höll min hand. Problem mao. Tillslut bad hon mig släppa, tog en ishockeyklubba i handen och plötsligt tog hon sig fram i egen takt utan att ramla en gång i sekunden.
Sonen flög fram precis som om han aldrig gjort något annat i sitt liv. Han och Marcus Fagervall skulle säkert matcha varandra. *haha*

Vårt sällskap åkte också skridskor och vi hade en riktigt trevlig stund.
Väl klara på isen gick vi tillbaka till dem och fikade.

Sedan skulle det bjudas på middag som jag tagit med mig och jag kan säga så här.
Barnen tyckte verkligen INTE om det.
Synd, synd men då vet jag att det inte är lönt att blanda i frukt och annat konstigt i maten.

God efterrätt med vb.ost och hjortronsylt bjöds det på.
Magen var full. Lagom trötta och nöjda kom vi hem och kastade oss i sängen där vi tittade tv och sedan somnade.

Gårdagen var toppen trevlig.

Idag åker vi mer skridskor.

Läsvärda bloggar:

bloggmalplace.wordpress.com/

blogg.mama.nu/kompromiss/

mellanstolar.blogspot.com/

adhdivardagen.wordpress.com/

bloggmalplace.wordpress.com/

Genrep den bästa ADHD-bloggen

adhd-npf.com/

I övrigt:

Mitt liv består av lite allt möjligt. Jag brukar säga att jag är en överlevare med en vilja av stål, ”en hård jävel” som någon uttryckte.

Egentligen handlade det bara om ett omdiskuterat funktionshinder. ADHD i all ära. Mina vänner säger ofta att jag är precis som alla andra. Själv känner jag mig mer och mer som mig själv.

När denna 40+ uppenbarelse inte bloggar söker hon svar och verktyg för sin vardag som hon delar med min Älskade Brunögda, Sessan och Herr Effektiv samt hans fina SmåKvitter.

Empati för en ocean där jag varje dag försöker göra om, göra rätt om jag fallerar, ge tillbaka och visa att allt kan förändras till det bättre bara man har viljan och orken.

Sedan 1 februari i år har livet ännu en gång tagit nya riktningar. Jag och Herr Effektiv slog våra påsar ihop och flyttade hela mitt bohag, med stora delar bortrensade, Väst på Stan. Som en kamikazepilot har jag kastat mig ut i främmande flygrum, förlitat mig på att det går och allt löser sig. Jag är nu sambo efter närmare 9 år som enastående hushåll med barn.

Sakta anpassar jag mig efter det nya livsförhållandet med allt som följer med det. Att man måste jämka, lyssna på sin partner, reda ut de 4 älskade ungarnas bråk och vara ännu en gång mamma och hjärtemamma med familjeliv jag aldrig trott jag velat leva. I tvåsamhet och *peppar, peppar* Det verkar gå, bara man tar det lugnt med en sak i taget.

Gillar musik, film men främst tv-serier. Kanske för att det är kortare tid att koncentrera sig, eller helt enkelt för att jag gillar´t. Matlagning stort stort intresse. Från att blanda egna kryddor utan en massa E-nummer till att leta maträtter från vida världen. Inget halvfabrikat i mitt kök. Smör är också bra. Drömmer fortfarande om en kolonistuga att sitta och vifta med tårna på, tillsammans med en kopp kaffe på bron när dagens bestyr i trädgården är avklarad. Texas, en chi-chi hund och hans sidekick Dexter är 2 familjemedlemmar till som huserar här Väst på Stan. De 2 busarna som får mig att gå ut, följa struktur bara genom att vara hundar.

Min tonårsaktiga dröm om en diamantring har blivit uppfylld... Det roliga är att det INTE blev diamantringar denna gången heller. Det blev egen designade hjärteringar, som visar på familjen och att kärleken segrar i de mest omöjliga lägen. Trolovad. Varken förlovad eller gift kommer jag att förbli. För nu när det fungerar vill jag absolut inte förändra det i någon riktning.

Jag har fortfarande kontroll på min adHd och mer och mer på hela grejen som livet faktiskt är tack vare den DBT-behandling för vuxna med ADHD-problematik som maximerat mitt liv på ett sätt jag i mitt förra liv aldrig trodde var möjligt. AdHd:n styr mig inte jag är fortfarande kapten på skutan som är mitt liv.

Jag brinner för att lyfta fram det kontroversiella ämnet ADHD och behandlingen kring oss superhjältar ute i samhället.

ADHD står för Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (ej sjukdom) som innebär bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet plus koncentrationssvårigheter.

I korta drag är jag mig själv, varken mer eller mindre och är stolt över mig själv och den person jag åtstadkommit att bli, trots bristande kunskap kring mitt funktionshinder.

Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Inga frågor är för stora eller svåra, bara man vill!