Varför ska solen…

…påverka mig så negativt?
Det kommer som ett brev på posten, det stora vemodet.
När solen återuppstår i februari ja då dimper jag ner i backen och önskar mig ett stort täcke som jag kan lägga mig under och komma fram när den gnagande värken går över.
Värken i mitt inre som alltid kommer med sådan kraft att jag sällan är med i svängarna och oftast sitter helt apatisk och undrar vad det var som hände.
Maten blir lidande då inget smakar och med dåligt näringsintag ökar givetvis också håglösheten.
Bästa sättet att kämpa emot dessa pisskänslor är att aktivera mig.
I helgen har jag promenerat i mitt anletes svett, åkt skridskor samt promenerat lite till.
Sammalika idag. Promenerat genom hela staden till stadshuset och avvecklat en trist affär samt halv sprungit tillbaka hem.
Och det enda jag känner är att jag måste göra mer. Det räcker inte något mer måste till.
Får se om jag tar en sväng förbi Sport och Motion för att göra deras bekantskap och se om det blir en bra kärleksaffär för mig.
Träning är som ett gift och det gör mig förälskad samt håller demonerna på avstånd.
Samma visa varje år….skillnaden? I år vet jag hur man gör för att undvika fallgroparna och ta hand om mig på ett någorlunda adekvat sätt.

Piss februari och dumma underbara sol.