Maskobert

Lillasyster hade hittat en underbar vän på Teknik Magasinet. Tingesten är gul med taggar och i något läskigt gummi. Namnet hon gav denna sak var så självklar.
Idag sitter jag i köket efter middagen och ser hur hon svingar ’honom’ över huvudet och satsar allt hon kan mot katten. Tidigare hade även storebror fått sig en smäll. Middagsgäst var som tur var pappa.
Lite strängt tillrättavisar kära exet henne och hon exploderar formligen!
Vi var världens dummaste mamma och pappa osv.
Vi la undan mackapären så hon skulle lugna ned sig lite men det resulterade i ett ännu värre vredesutbrott. Pappa skulle dö, fick saker kastad på sig och fadern behöll lugnet.
Själv var jag glad att det inte var jag som fick ut för detta.
Vad jag egentligen vill ha sagt med detta är, trygghet.
Att våga bli arg, att våga utagera sin ilska och veta att när allt blåst förbi får man komma och mötas av en varm famn och en förlåtande förälder.
Förut har jag varit väldigt väldigt dålig på det och inte tillåtet så många utspel utanför mina ramar, till att efter att tillbringat nästan sex månader på psykiatrisk klinik tappa alla regler av rädsla att förlora eller skrämma mina barn.
Jag har kämpat med mina känslor och gör fortfarande. Sätta gränser är jobbigt men det går bättre och bättre.
Kan bara tacka mitt kära ex för det stöd han varit.

Ja, det var det jag ville säga ikväll.

Vad gör ni?