När det är jobbigt att leva.

Vissa dagar är jobbiga att genomleva.
Något skakar om min än så länge lättskakade grund.
Livet blir helt plötsligt överväldigande jobbigt och för mig med min bakgrund känns livsalternativen helt plötsligt få.
Att vid min ålder fortfarande vara i behov av föräldrar precis som jag ska vara till stöd för mina barn känns skamligt och hjärtat vill brista då jag utsätter även min familj för den sorg mitt gamla liv medför.
Mamma! Du är mitt liv och utan dig är det inte speciellt kul att leva. Du är alltid positiv och får en att åter få tron på livet. De missöden som följt oss genom livet har jag lagt bakom mig och jag gruvar för den dagen du kommer att fattas mig.
Jag är dålig på att visa tacksamhet, kanske på grund av den ständiga skamkänslan jag känner.
Men jag vill att du ska veta mamma, jag ÄLSKAR dig.
Förlåt för hårda ord, förlåt för att jag strulat.
När du blir gammal ska jag hålla dig i handen och ge dig tillbaka så du aldrig ska behöva känna dig ensam och utan kärlek.

Jag älskar dig.

(dig också pappa)

//Catharina