Hur stora snaskigheter kan man lägga ut i en blogg?

Orättvisor som drabbar fler än en?
Personer olämpliga på sin post i sitt arbete?

Sitter och suger på detta.

Berätta gärna.

5 kommentarer

  1. Linnea

    Jag vet inte, men jag tycker så här.
    Vill man skvallra om människor så kan man göra det någon annanstans än offentligt (som VK-Bloggen faktiskt är).
    Man kan skapa en egen blogg, exempelvis
    http://www.skvallertacka.se och skvallra hur mycket man vill, om allt och ingenting.
    Detta är bara mina egna personliga åsikter, alla gör natuligtvis som de vill.
    Kram!

  2. jonna

    Just nu så tycker jag att man ska hålla det på vuxen nivå. Att inte gå till personangrepp som vissa gör. Har man rätt fakta och vet vad man skriver om så finns det väl eg inga hinder på det man skriver i sin blogg. Men då ska det stämma till hundra procent det som tas upp och det ska inte vara en egenhändigt ihopknåpad teori.

  3. fyrabarnsmamman

    …som jag märkt är hur en del lägger ut saker, som dom kanske uppfattar som ”bara” privata. Men lägger man ut snaskigheter eller privata saker så drabbas ju barn, föräldrar, syskom osv. av ”snasket” som offentliggörs. (Ett exempel jag läst på VK-bloggen : ”Jag rökte hasch som ung.” Kul för barnen och dess kompisar – samt kompisarnas föräldrar att läsa… ) Min personliga åsikt är att drabbas fler av mitt offentliggörande på något endaste plan – NEJ!
    Sedan så kan man ju diskutera saker rent allmänt som tex. ”Borde chefer få fallskärmar” eller ”Värna forsarna” eller annat man känner för.

  4. Helena

    …svår balansgång det där… Integriteten är nog viktigt och sättet man skriver på tror jag? Kan man konsten att skriva på rätt sätt så tror jag man kan skriva om jobbiga saker fast på ”rätt” sätt. Nåt jag personligen har svårt för är bebismammor som beskriver sina telningars BAJS vareviga dag haha.. Har slutat läsa de bloggarna där folk berättar om sina bajsäventyr. ALLA har dem ju trots allt 😀

  5. Sara

    Det beror på hur objektiv man kan vara eller om man bara är ute efter att skada andra människor i sin egen subjektiva värld och med en inbillad tro på att man själv äger sanningen… vilket man aldrig kan göra!
    Det är ju trots allt så att min värld alltid skiljer sig åt och alltid upplevs på ett annat sätt än vad den gör för mina medmänniskor. Det finns lika många sanningar som det finns människor.
    Vem ska kasta sten i glashus…?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.