Fick någon sorts panik tror jag…

…så jag ringde upp nästa hjärtevän och bestämde lite datum i sommar.
Henne saknar jag men vet att hon ALLTID finns, inklusive make.
De är de käraste jag har och dem går jag i döden för.
Det blir barnens dag, lite Piteå och annat smått och gott som poolbad och lite sol för mamman förhoppningsvis.

Jag jobbar med mig själv, många säger åt mig att gå vidare och jag undrar från vad?
Man sitter fast i mönster vilket går att bryta sig ur (levande bevis) men vissa saker kan man inte bara släppa och gå vidare ifrån. Dessa saker vill man försöka förändra och behålla men ibland undrar jag om det är värt det före sin egen sinnesfrid.

Gå i frid alla!