Kan man ha snyggstövlar i juli?

Helt ärligt…Vädret suger och är kallt. Jag vill ha snyggklänning och stövlar istället för att frysa fötterna av mig i ett par sandaletter….Kan man? Jo, jag vågar. Idag kan nog inte något stoppa in en sur min i mitt ansikte.

Och så där helt plötsligt kommer allt över mig.

Hur livet från ett ögonblick till ett annat kan förändras så enormt massivt, så stort att efter några timmars eufori upptäcka att fan….Hur ska det här gå? Vem och vad blir jag nu? Klarar jag detta? Man ska betänka att jag i och för sig de senaste åren bestigit berg men då enbart genom att fjällvandra i mitt eget inre kaos. Nu helt plötsligt ska jag ta ett steg vidare och bli något än Catharina, sitta hemma och vara sjuk- Catharina. För i ärlighetens namn så vill jag inte vara henne, den jag varit i tio år. (räcker ut tungan)

Helt klart är ju att ens självförtroende inte är på topp 10 listan över mina bättre egenskaper. Hur lyckas man sänka sig själv så djupt? Jo, gå i mina skor. Helt klart får jag göra som en av mina vänner gör. Sätta upp lite affirmationer överallt i lägenheten som möter mig och sedan tänka tanken upprepade gånger. Kan det vara nåt månne? Äh, ska prova i alla fall för inget kan bli sämre.

Och det är just det…Att våga. Våga leva. Våga tro att man kan göra det man föresatt sig men jag tror att Våga Leva är det främsta. För jag är rädd…så fruktansvärt rädd. Det kommer sig naturligt med att vara Catharina…ångest, oro och paranoia.

Fast idag ska jag vara bara glad. Eländet får jag brottas med en annan dag.

Livet går vidare och jag med det.