Relationer liksom glas…
…kan gå i tusen bitar fortare än man anar.
Ibland undrar jag varför man inte är mer rädd om det man har när man väl inte har någonting? Det man var så stursk och modig kring kan i sanningens vitöga bara verka löjligt och högmodigt.
Jag saknar inte det jag hade men det jag kunde ha fått.
Kramar i tristvädret!
Senaste kommentarerna