Överkörd

Ibland känner jag mig helt ställd. Jag ska ha hjälp, men hur och vem får jag inte bestämma själv. Jag får inte ens chans att säga nej till att en inskolning kommer. I mitt hem ska förutom mig och mina stackars barn en mängd människor passera. Ja, jag har ont i nacken, ja, jag har besvär med annat. Ja, jag behöver avlastning.

Jag gnäller aldrig om min värk, jag försöker vara positiv. Men ibland, som just en sån här dag när personen som kommer INTE fungerar och jag själv känner mig ledsen och besviken för tusende gången tänker jag på de stackare som har det ännu värre.

Umeå kommun har en tendens att sätta på sina kunder när helst de känner för det och det ska jävlar i min låda inte gnällas.

Min kväll är förstörd på grund av morgonen, jag kan inte plugga en rad på grund av nacken. Jag har lagat mat och städat i köket, visst det är en självklarhet för många. Men byt med mig! Jag vill slippa, leva frisk i alla bemärkelser. Fan vad less man blir när det inte fungerar.

Ledsen och uppgiven….