Fascinerande uppvaknande…

Av , , 1 kommentar 0

…fick jag igår.

Det är fint som snus när man som 40 åring får saker serverat i ansiktet som gör att man undrar över människans vara.

Jag bestämde mig i måndags tillsammans med en människa (som jag snabbt blivit fäst vid)  att livet skulle förändras. Till det bättre. Gemensamt beslutade vi att i små steg, (första steget stort) ta oss framåt och ur den skit man känner att man fastnat i. Vi ska stötta och peppa varandra till ett bättre liv.

Så när jag sedan känner att jag blir pissad på så kan jag inte mer än säga att jag blev "pissed"! Men å andra sidan är uppvaknanden alltid bra. Dåliga, smärtsamma eller helt enkelt underbara.

Gårdagskvällen var som en mjuk bomull där jag satt med tända ljus, snusande barn och ett gäng katter. Tv:n var underhållande och jag somnade som en stock utan att ens fundera över skitsaker.

Livet ger så mycket nu och där vill jag stanna. Gamla hjulspår är till för att köra ur.

Det är som folk säger….Gasa och kör framåt, titta inte bakåt för framtiden ser ack så mycket ljusare ut.

Ärlighet…

Av , , Bli först att kommentera 2

…varar längst sägs det.

Ändå får jag någon gång då och då ingnuggat att jag absolut INTE ska tala om min sjukdom. Speciellt i arbetssammanhang. Ja, om jag mot förmodan skulle börja arbeta. Jag ställer mig ledsamt undrande varför? Ska jag fortsätta vara halv resten av mitt liv? Att först alltid känna sig annorlunda. Att bli normaliserad och sedan… Ja sedan? Sedan ska jag vara tyst om  min sjukdom och låtsas som om allt är som vanligt.

Nej…Jag vill inte. Kan inte leva så. Antingen uppskattar arbetsgivaren min uppriktighet och ger mig en chans. ELLER så… Ja var det inte mödan värt. Jag har mycket att ge min omgivning och är man inte intresserad av att se allt och det fina i det så skiter jag i etablissemanget.

Sedan har jag en inte gillar lista på g….

Jag insåg igår kväll att jag inte kan fortsätta min jävla charad något mer. Det kostar på tok för mycket.

Idag tog jag två steg åt rätt riktning istället. Berättar mer sedan.

Jag har ialla fall en träningskompis från och med nu.

Det är bra.

Sunday on my mind….

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag är det verkligen gråtrist väder ute.

Jag ska hinna mycket idag men eftersom detta är enda dagen jag haft sovmorgon denna vecka har det gått segt………..för segt.

Nåja, eftersom barnen är här måste något roligt hända för de små också så jag tror vi går en stund på bio idag. Sedan är det en massa måsten som är oerhört viktiga att genomföra. Feedback på en rapport som ska vara inne innan onsdag och då K.E åker bort i veckan finns bara idag kvar.

Sedan vill jag även hinna med att se lite bra film ikväll.

Nytta med nöje mao.

Livet leker fortfarande! Drömde om någon inatt…..Fiskedrag och annat  var inblandat undrar just vad det betyder….

Jag är glad i alla fall.

i morgon anställningsintervju och lite extra kärlek med små………

Presentation

 Läsvärda bloggar:

bloggmalplace.wordpress.com/

blogg.mama.nu/kompromiss/

mellanstolar.blogspot.com/ 

adhdivardagen.wordpress.com/

bloggmalplace.wordpress.com/

Genrep den bästa ADHD-bloggen

adhd-npf.com/

 I övrigt:

Mitt liv består av lite allt möjligt. Jag brukar säga att jag är en överlevare med en vilja av stål, ”en hård jävel” som någon uttryckte.

Egentligen handlade det bara om ett omdiskuterat funktionshinder. ADHD i all ära. Mina vänner säger ofta att jag är precis som alla andra. Själv känner jag mig mer och mer som mig själv.

När denna 40+ uppenbarelse inte bloggar söker hon svar och verktyg för sin vardag som hon delar med min Älskade Brunögda, Sessan och Herr Effektiv samt hans fina SmåKvitter.

Empati för en ocean där jag varje dag försöker göra om, göra rätt om jag fallerar, ge tillbaka och visa att allt kan förändras till det bättre bara man har viljan och orken.

Sedan 1 februari i år har livet ännu en gång tagit nya riktningar. Jag och Herr Effektiv slog våra påsar ihop och flyttade hela mitt bohag, med stora delar bortrensade, Väst på Stan. Som en kamikazepilot har jag kastat mig ut i främmande flygrum, förlitat mig på att det går och allt löser sig. Jag är nu sambo efter närmare 9 år som enastående hushåll med barn. 

Sakta anpassar jag mig efter det nya livsförhållandet med allt som följer med det. Att man måste jämka, lyssna på sin partner, reda ut de 4 älskade ungarnas bråk och vara ännu en gång mamma och hjärtemamma med familjeliv jag aldrig trott jag velat leva. I tvåsamhet och *peppar, peppar* Det verkar gå, bara man tar det lugnt med en sak i taget.

Gillar musik, film men främst tv-serier. Kanske för att det är kortare tid att koncentrera sig, eller helt enkelt för att jag gillar´t. Matlagning stort stort intresse. Från att blanda egna kryddor utan en massa E-nummer till att leta maträtter från vida världen. Inget halvfabrikat i mitt kök. Smör är också bra. Drömmer fortfarande om en kolonistuga att sitta och vifta med tårna på, tillsammans med en kopp kaffe på bron när dagens bestyr i trädgården är avklarad. Texas, en chi-chi hund och hans sidekick Dexter är 2 familjemedlemmar till som huserar här Väst på Stan. De 2 busarna som får mig att gå ut, följa struktur bara genom att vara hundar. 

Min tonårsaktiga dröm om en diamantring har blivit uppfylld... Det roliga är att det INTE blev diamantringar denna gången heller. Det blev egen designade hjärteringar, som visar på familjen och att kärleken segrar i de mest omöjliga lägen. Trolovad. Varken förlovad eller gift kommer jag att förbli. För nu när det fungerar vill jag absolut inte förändra det i någon riktning.

Jag har fortfarande kontroll på min adHd och mer och mer på hela grejen som livet faktiskt är tack vare den  DBT-behandling för vuxna med ADHD-problematik som maximerat mitt liv på ett sätt jag i mitt förra liv aldrig trodde var möjligt. AdHd:n styr mig inte jag är fortfarande kapten på skutan som är mitt liv.

Jag brinner för att lyfta fram det kontroversiella ämnet ADHD och behandlingen kring oss superhjältar ute i samhället.

ADHD står för Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (ej sjukdom) som innebär bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet plus koncentrationssvårigheter.

I korta drag är jag mig själv, varken mer eller mindre och är stolt över mig själv och den person jag åtstadkommit att bli, trots bristande kunskap kring mitt funktionshinder.

Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Inga frågor är för stora eller svåra, bara man vill!

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se