…hade jag all tid i världen åt att fundera, hänge mig åt svår ångest och problematik, hälsa på vänner, jaga den omöjlige och fundera ihjäl mig….(nu orkar jag inte).

Nu…Hinner jag knappt med mig själv, mitt hem och mina vänner. Livet går ut på att läsa, gå i skola, umgås med det käraste jag har, mina barn och att försöka få hela hjulet att gå runt. Vissa dagar får dock stå tillbaka då sinnet, kroppen och min existens hotas att förgås i plågor.

Idag. Loppis med min kära vän Jonna och hennes söta Sixten, bodypump för själens överlevnad tillsammans med några fina kurskamrater och sedan vila. Vila, vila vila. Orkar inte med mer. Livet är härligt. Jag lever, kunde varit död. Så är det inte.

Fortsätter vara tacksam mot de som ska ha min tacksamhet.

Nya familjemedlemmen hos Familjen Nyberg-Karlsson, Sixten var namnet och är helt ljulig….

Hittade ingen blomma jag ville ge bort så med lite julpynt, en enkel murgröna och en hjärtställning svängde jag och lillan ihop denna fina blomma som representerar Johanna och Sixten.

Vänner som känner sig bortprioriterade, förlåt!!!!!!!!! Menar inget illa men tiden räcker inte riktigt till……………………. :S

Nej, aldrig blir jag någons leksak eller förströelsemoment när något intressantare uteblivit. Nej, nej nej.

Har suttit bort fyrtio minuter på en spinningcykel och mått såååå bra! Känslan efteråt var till och med ännu bättre. Så. Fler spinningpass till mig och mindre sura miner till min omgivning. Så enkelt man kan få livet att leka igen. Tack Frida!

Imorgon tar jag mig ett pass igen hur jag nu ska hinna passa in det men det blir nog bra. Spännande, spännande är livet och det helt utan känslor inblandade. Att ta hand om sig själv är mer stimulerande än annat just nu när prinsen uteblir.

Slut ömkat! Ska sätta mig i bilen och åka till K.E och titta på lite trevlig film eller tv. Något blir det och så trevligt jag kan göra det.

Fred, klart slut!

en trött och frusen Catta som gillar sina gruppkompisar men inte grupparbete.

en något piggare Henning som ska iväg och spela trummor när vi är klar.

En annan kär gruppmedlem kom på hur jag effektivt skulle motverka torsdagsbluesen. Spinning på IKSU. Det är taget. Tack Frida!

Hjärtat är lite "darrhänt". Efter en helt fantastiskt fin vecka har jag lämnat iväg barnen till sina visten. En vecka ensam i lyan och det har inte känts så här sorgesamt på länge. Dock kommer det att gå fort. Har som vanligt sjukt mycket i skolan med ytterligare en rapportskrivning på agendan samt ett nytt projekt vi ska ingå i.

Lite andra saker har också hänt i veckan. Jag har ändrat mitt utseende, igen. Klippt lugg som fick goda recensioner av min omgivning så det känns bra. Gått ned 1.1 kg och är väldigt nöjd med den prestationen. Har länge legat på överviktskurvan och nu börjar det gå nedåt. Jag har även skaffat mig en ny säng som är bredare än den gamla och jag vaknar inte med huvudvärk varje morgon numer.

Jo, livet är gott mot mig. Jag känner mig bara lite ledsen över rådande omständigheter men det är väl så när man vill vara med sina barn hela tiden….

Nu ska jag ta itu med dagens arbete….Syfte och frågeställningar till mina respondenter. Det ni!

Ta hand om er därute!

…har jag rätt ofta. När man är i svängning kan det vara ack så svårt att gilla sin tillvaro. Det finns dock saker som gör det betydligt enklare att gilla sin tillvaro. Hon är grönögd, med olivfärgad hy, håret på utväxt och ett jävlar anamma till temperament. Totalt ljuvlig med redan gröna fingrar förgyller hon min lördag. Hon är fullkomligt tillfreds med att bara vara hon och jag. Har lovat att jag ska fixa hennes rum med nya gardiner och sängkläder, visst lite trist låter det kanske men hon älskar verkligen sitt rum där blommor och fiskar frodas dag efter dag.

Hon är mitt liv, anledningen till att jag andas och orkar vidare när sjukdomen gör sig påmind.

Jag älskar henne!

Tack för myslördag lilla söta Smulan!

Alldeles för mycket. Jobbar, pluggar, sliter och står i.

Men just idag är det lördag. Lillgänget är hemma. Jag har precis skickat iväg sonen till en klasskompis vars väna far sa att nu fick jag allt tid att plugga lite. Njae, sa jag. Men tid att storstäda då tentor, rapportskrivning och dylikt har legat och tagit upp all plats.

Sagt och gjort. Jag och min sköna mö som är hemma med en massiv hosta ska byta gardiner i hennes rum, bädda om, sköta om blommor, dammsuga och torka upp all sköns smuts från golvet och bara njuta. Förhoppningsvis hinner vi även med att hälsa på en god vän och få oss lite vuxet till livs.

Jag budar på tradera, en företeelse som jag inte provat förut men det verkar vara grejen när man har ont om pengar.

Sedan fick vi en mängd fina blommor av min fina vän med de rådjursbruna ögonen och det blev så fint i köket med dessa och de nyuppsatta gardinerna som jag faktiskt hann med att göra igår. Trots en lagomt seg hjärna.

Jag har även köpt en ny säng till mig som är lite bredare och lite skönare förhoppningsvis. Det känns bra hursomhelst. Så nu ska jag bara fota min egen säng och sälja iväg hela skiten.

Jag har nog aldrig mått så bra som jag gör just nu. Jag är ödmjuk inför livet och tar för mig så länge jag bara kan.

Ja, gott folk! Snabb, förvirrad uppdatering av vad som händer min vardag!

Jo, förresten…. Jag klarade första tentan och med lite bravur i alla fall. Det var så befriande ska ni veta!

Lev och må!

…just nu.

Tanken flög precis genom skallen. Glömde i det ögonblicket att jag just nu gör så många saker samtidigt.

Har påbörjat diet.

Tar hand om en sjuk fjortis

Tar hand om lillgänget

Skriver rapport

Samt en massa andra fantastiska saker som händer.

Sen finns det även irritationsmoln men efter att ha talat med en klok person om dilemmat insåg jag att det inte är lönt. Är man så självgod att man aldrig någonsin kan erkänna något trots att omgivningen säger precis tvärtom ger dig mig mindre och mindre lust att överhuvudtaget ha någon som helst relation till problemet.

Att ödsla energi på saker som inte kan göras något åt är en lönlös sysselsättning. Istället får jag trots sorger det kan medföra låta det ske. Att leva fortsättningsvis under former som är ohållbara är väl sällan lönt?

Nej, ska lyssna på de som vet och vill mig väl. Jag är bättre än så här. Jag vet det.

Ibland är det bara så svårt att lyssna på sitt inre. Det är lättare att kväva de inneboende känslor man bär på. Det kan vara jobbigt att ändra på saker.

I morgon är en annan dag.