Alltid denna söndag… (Keep The Streets Empty For Me)

…som effektivt tar musten ur helgen. När söndagen kommer känns allt lika fjärran igen då måndagen med sitt tråkiga sken hägrar….För när en helg varit otroligt bra, där allt känts bra från början till slut är söndagen som efterföljs av den trista måndagen förfärlig….

Nu är i och för sig denna söndag inte helt fel. Storasyster med ett stycke lillebror anländer under dagen och ska förgylla denna söndag så det känns otroligt bra. Middag behöver vi inte laga för det finns rester så det blir över i dagar. Hela helgen har vi ätit lyxmat känns det som. Potatisgratäng ut ur öronen, fisk som inte är köpt över disk, kött som blev supergott osv. Det har varit toppen, ja, inte bara matmässigt. Får hoppas Talangen känner likadant med alla stimmande barn runtomkring sig och det lugna lunket. 🙂

Så…..okej då! Idag kommer jag inte att hinna gruva mig över att söndagen snabbt efterföljs av mörka måndag. Ser verkligen fram emot besök av min dotter och hennes lillebror. Tänk så fint livet kan vända i all sorg. Du är mitt liv älskling!!!

I morgon är det en hektisk dag. Ska återigen börja bråka med psykvården om det här med min diagnos. Denna gång är jag inte heller ensam, och personen har 25 års erfarenhet så jag litar på att hon är proffs på att tackla gamla psykläkare och puckade inkompetenta "sköterskor" som inte ens kommit ihåg vad hon gjort då hon ringer mig och pratar som om jag inte haft någon kontakt med människan trots att det bara gått två veckor…*suck* Ja, ni kan säkert utan att behöva gissa vad jag tycker om den moderna psykvården som inte gått framåt ett steg sedan 50-talet. Det är idag helt ok att ge en mängd diagnoser och "höfta" till bara det hjälper för stunden och patienten inte är "för jobbig". Sen om det inte fungerar i längden då ändrar man eller lägger till en diagnos och prövar något nytt. Det är säkert så de kommer att göra med mig med men jag har i alla fall med mig en erfaren som kan föra min talan. Tack Gode Gud för det…..

Ibland tänker jag på en gammal klasskompis från högstadiet som jag springer på ibland på olika ställen. Hon är en sådan bensotorsk att hon knappt kan prata, de prövar och prövar mediciner, hon blir fetare och fetare, tappar sina tänder allt eftersom och förtvivlad är hon över att inget hjälper. Att de anser henne ej behandlingsbar….Ibland undrar jag över vilken människosyn psykvården har…..när ska man sluta tro på en människa? Men det är väl som i tidningen i veckan där det togs upp om ECT…..FY FAN!!!! De var löpande band teknik uppe på avdelningen där jag låg! ALLA skulle fan ha det och jag stenvägrade….Är alltför rädd om min söndermalda hjärna….

Nej…mycket finns att säga om både vård och personal. Ska vara fårordig då det verkar vara hämnd som gäller känns det som. Och ja….jag är paranoid. Oavsett vilken diagnos jag växlar mellan. 😀

Ha en jätteskön söndag alla, det får jag!