The Way I Are…

…gör livet komplicerat. Just när jag tror att jag fattat vad det handlar om är jag ute och snurrar igen. Veckan har varit rätt så fantastisk faktiskt. Har uppnått mycket som jag inte kunde tro ens förra veckan att jag skulle klara. Det är lite som att lära sig att gå faktiskt. Man tar två stapplande steg, vacklar till men återfinner balansen och fortsätter framåt. Det tar fantastiskt mycket kraft att förstå sig själv men jag tror jag är på god väg att lära känna mig själv helt och hållet. Ska inte skriva så mycket än om allt som pågår men om en månad hoppas jag att allt är klart och på papper så jag kan fortsätta min resa. Nu tror jag att jag bara siktar framåt, varken uppåt eller nedåt. Är så tröttsamt med människor som satsar högt och inte ens kommer halvvägs. Sen hur andra väljer att leva sina liv är inte min sak att döma, och det är en välsignelse att kunna släppa irritationsmoment bara med en axelryckning istället för att sitta fast i detta. Tror också att jag förut hellre tittat på andra för att slippa se mina egna brister och nu när jag törs se mig själv i vitögat och faktiskt göra något åt det, ja då är andra människors trista och ständigt återupprepande liv totalt ointressanta.

Jag vill förändras och verkligen lära mig av alla de år med de misstag jag gjort för att aldrig köra samma refräng igen. Nya verser hellre och visst, en och annan refräng som varit en skön påminnelse om det fina i livet men inte dessa illavarslande.

Ja, gott folk. I mitt liv händer mycket men på något vis känns det som om jag inte riktigt kan dela det i denna form. Bloggformen. Det finns för många hyenor därute som jag inte vill ska irritera sig över mig och min person något mer. Jag har bloggat några år här nu med 100000 sidvisningar och det är kanske dags att ta farväl….

Jag är hursomhelst överlycklig över mitt liv som det är just nu. Lillgänget är underbara, min sextonåring likaså…vi går framåt varje dag i vår relation och det är så underbart värdefullt! Hon är min queen!

Några framsteg:

Jag har kunnat ringa läskiga samtal…i min värld typ FK och andra skitmyndigheter

Jag har betalat räkningar I TID! (utan panikångest)

Det viktigaste: Vid lönedags gick jag inte och impulsköpte något onödigt!!! Wooohooo!

Jag har skött de åtaganden jag tagit på mig (utan att hitta på ursäkter att slippa)

VISST….skitenkelt tänker ni, men nej, som att bestiga en bergstopp utan hjälpmedel.

Jag är nöjd över denna veckas insats. Jag har lyckats med sådant jag inte trodde var möjligt. Har fortfarande inte rusat iväg och köpt något.

Jag är bra…klappar mig själv på axeln idag.

Take care!