Here we go again!

Så har jag varit på mitt fantastiska läkarbesök som jag skulle ha efter att jag kommit hem från sjukhuset. Det var oerhört viktigt innan jag blev utskriven att det nu skulle fungera annars skulle jag inte få gå hem sa överläkaren på avdelningen.

Sagt och gjort. Jag och Prillmorsan for och åt lunch medans allt pappersarbete skulle göras och jag skulle ha mitt utskrivningssamtal. Så på eftermiddagen skedde då detta. Läkartid hade upprättats på min enhet och jag skulle ta prover före jag åkte dit.

Detta är idag. På min födelsedag som vi talar tyst om då jag egentligen inte talar om sådant oviktigt. MEN! Vad händer? Jo, jag stiger upp, lämnar mina käraste sovande och far till kemlab för att ta prover. Sitter i närmare en timme och väntar tills Prillmorsan smsar och undrar var jag befinner mig då läkartiden närmar sig. Så jag säger att jag kommer, hon anmäler mig så det ska gå undan. Proverna fick jag ta efteråt.

Väl inne i väntrummet väntar vi, väntar lite till och väntar igen tills….avdelningsföreståndaren dyker upp med orden att läkaren är sjuk och att jag inte har någon kontaktperson och ska ytterligare igen klara mig över sommaren……..TROTS att både läkare och annan personal på avdelningen plus min läkare till vardags uttryckt att så inte skulle vara fallet……

….jag suckade, tittade på damen ifråga och sa….jaha…du har altså inte läst mina journaler??? Givetvis inte.

Läkaren jag fick träffa var UNDERläkare, dvs, han får inte röra i min medicinering, kan inte söka några licenser osv. Det enda han kunde göra var att försöka få tag på en annan läkare som var kopplad till avdelning 1. Dvs vårdavdelning. Den enda frågan jag fick var om jag hade dödstankar. Eh? Nej. Men däremot blir jag vansinnigt ledsen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Galet ledsen, besviken, uppvigen, förtvivlad, sorgsen, nedstämd….listan är lång över vad jag känner mitt i det som borde vara ren och skär glädje där jag just nu befinner mig.

Så gott folk! Travade upp på vårdavdelning 1, fick tag på snyggsköterskan som jobbade tillsammans med nästa braiga sköterska men som dock befann sig på rond. Påtalade situationen, frågade vad jag skulle göra? Han bara suckad djupt……………….

Så än en gång. Man ska bara vara sjuk under vissa perioder på året. Helst inte heller under våren uppenbarligen, helst ha förståelse för att det finns fler patienter än jag och att de som ska arbeta och behandla oss har en mängd patienter och därför bara hålla käften, må sämre och helst när det blir som värst ta livet av oss! Att det finns fler än jag med barn som kämpar oss blodiga för att orka överleva, föra ett vanligt liv i ett samhälle som förväntar sig det av oss är tydligen irrelevant. Så………..

…………med andra ord är det kanske så att det egentligen inte spelar någon roll ifall jag medicinerar och försöker må bra. Det verkar inte spela någon roll överhuvudtaget.

Grattis till mig själv för ytterligare en jävla fittfödelsedag!