Är någon bättre…

…än någon annan?

"Går det att reparera så hör man ihop" En vän som tror sig sakna djupa tankar och insikter sa detta till mig idag.

Jag tror inte det. En skillnad kan eventuellt vara att man uppnått insikt kring sin egen situation. Där man befinner sig, vilka svårigheter man har och framförallt kunna erkänna dem och be om hjälp att ordna till saker man anser behöva hjälp med. Att leva som en struts med huvudet mestadels nere i marken är en tråkig livsstil, dock inte så ovanlig.

Jag har sårat många människor i min väg, medvetet, omedvetet allt för att de diagnoser jag nu lever med inte blivit upptäckta förrän sent i mitt liv. Jag skulle kunna gå runt och skylla allt på detta om jag vill men hellre gör jag mig själv medveten om de brister jag har och försöker göra bättring varje dag så att jag inte upprepar mitt beteende igen. De gånger jag märker att jag är på väg är det något fel med medicinering oftast och kan rättas till. Så……..

…..jag har inte alltid haft rent mjöl i påsen, vem har det? Jag kan fortfarande längta efter att stoppa huvudet i sanden eller ligga i sängen i en vecka för att slippa vissa jobbiga saker. MEN, det är lättare att be om ursäkt och försöka rätta till saker som blivit fel. Alltid. Man sover så skönt på nätterna efter sådant.

Vissa personer jag sårat kan inte förlåta, inte ens efter en lång förklaring. Tror fortfarande att saker som hänt för TRE år sedan skulle upprepas igen. Då kan jag bara säga så här. Synd, er förlust. Mitt liv är inte på re-play. Det går framåt, jag lever inte i dåtid.

Att förutsätta att människor är elaka på saker som saknar grund och säga att de skapar elände känns tragiskt. Det gör mig ledsen att se att sådana människor trots ålder aldrig kan bygga en grundtrygghet utan ska skylla allt som händer på en passande person för att saker inte blir som de vill. Att ha sjukt kontrollbehov orsakar mer besvär för en själv än för andra och det blir alltid konsekvenser av det. Men då är det lätt att skylla på någon man sedan starten inte tyckt om.

Att bry sig om sina vänner är normalt. Att ta hand om sina egna problem en annan. Det stora är att man faktiskt kan göra båda delarna. Efter att man först tagit tag i sina egna problem. Tre år i terapi gör under. Lovar

Jag ska ha roligt i sommar fortsättningsvis också. Med eller utan vänner.

Hur ska du ha det?

En kommentar

  1. Jessie James

    mkt bra skrivet 🙂
    jag tror de flesta sticker ner huvudet i sanden X antal gånger i sitt liv…det är bara naturligt. Man kan inte klara av allt. Men sen kommer dom starka upp igen.

    Btw. du ser fantastisk ut på bilden där uppe *pekar*
    gillar de långa svarta ^^

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.