Hemma…

…efter en ytterst ogivande dag (för mig), men för lillgänget ett rejält lyft. Har hjälpt till att få ordning på deras rum hos sin pappa och med "samlare" runt om sig blir det lätt en svår situation. Men nu är det rensat från saker de inte leker med, gosedjursberget är minskat med några stycken i alla fall och allt har fått egna lådor. Hur länge detta varar återstår att se då mina hjärtegryn liksom jag har svårt att leta utan att slita ut allt för att hitta just den där speciella saken. Förhoppningsvis uppskattar de min insats och försöker fortsätta hålla ordning men det ska man inte så noga räkna med (bara hoppas). 🙂

Nu väntar mitt eget hem på att få städas. Har låtit det bero nägra dagar och insåg när jag höll på i lillgängets rum att det är så skönt när det är ordning och reda ut i minsta lilla legobit så nu väntar jag på att städilet ska återinfinna sig i en andra andning. Det är verkligen skönt just nu. Medicinerna verkar fungera någorlunda, mitt senaste lithiumprov har jag inte fått något besked om så då är det i sin ordning. Den andra fungerar hyfsat och än så länge står jag ut i väntan på den nya. Biverkningarna är inte borta på en enda fläck tyvärr för hade det varit så hade jag nog fortsatt med denna. Tänk er att hela tiden hålla på och dribbla med nya medz…… Det är inte roligt och bara det gör en utmattad. Men förhoppningsvis ser jag snart slutet av tunneln. (hoppas innerligt) Det är rätt skönt att känna sig någorlunda stabil utan större humörsvängningar.

Jag är fortfarande ett frågetecken när det kommer till berättigade känsloutbrott. De gånger sådant kommer blir jag lika tveksam till om det var rätt att reagera eller inte. Kom fram till att jag ska undvika vissa situationer istället för att gå i klinch där jag egentligen inte har någon anledning att ens bry mig. Det är jobbigt att lära sig sociala koder i min ålder har jag upptäckt, men det skrämmer inte, snarare fascineras jag över saker jag lär mig allt eftersom. Jag tycker om att vara lycklig och vill så innerligt fortsätta vara det tillsammans med de som också jag kan göra lycklig.

Lyssnar på Markus Krunegård och njuter av vara i nuet. Förut trodde jag lycka var för andra men jag tror nog att jag också kan få ta del av den bara jag har tålamod.

Ha en fin kväll!