Tisdags rysningar…

…från den djupaste avgrunden….. Jag ska till tandläkaren. Än idag skulle jag nog föredra att kalla det tandplågaren då den ångest som uppstår vid tanken på att sätta mig i galonstolen, åka bakåt och gapa stort inte kunnat ersättas med något annat ångestfenomen. Ja, det kallas tandläkarskräck. Varför? Ingen aning, läskiga upplevelser i mina tonår där permanenta tänder drogs med vedervärdig bedövning och hål som gapade stort, behövde sys och därefter tugga tråd och lukta illa samt smaka var ett tag framöver. Eller var det kanske så att jag helt enkelt var rädd redan när jag föddes? Att allt som är främmande och inte kan bemötas med ilska eller frustration skapade ångest. Som sprutor.

Detta bör inte analyseras mer för då lär jag ha hjärtklappning från djupaste avgrunden också och just nu…. Har jag Sessan ledig för hon ville så gärna följa med mig och se vad som händer hos tandläkaren då man är vuxen! Eeeeeh…..försökte slingra mig tusen gånger men icket. Det skulle följas med. Förvisso är det kanske bra för då måste jag skärpa till mig och inte sitta där bedjande om lugnande med tillhörande dryck för att ens öppna munnen. Kanske behöver den stackars tandläkaren slippa det då den bästa lugnande medicinen är med.

Nämligen min älskade Prinsessa.