HSL §18

Nu kan jag den snart.

Inser att det kommer att bli en intressant tid framöver om det jag läser är som det står eller om det finns andra lagar och paragrafer som utgör kryphål för de personer som ska finnas till som säkerhet för en mängd patienter därute inklusive mig.

Så fort mina klor är tillvänjda vid tangentbordet ska jag försöka skriva ett lite längre inlägg om detta. Skrämmande att läsa om de rättigheter man borde ha och de skyldigheter vården har. Ja, om vi nu inte utgår från att vi vårdade är omyndigförklarade trots avsaknad ett sådant beslut, eller om vi ska anses som mindre bemedlade i huvudet.

Tyvärr stöter jag på ett och annat sådant exemplar vilket är oerhört trist. Målet borde väl att istället för att fiska efter mer medz vara att kasta ut alla krokar och livlinor för att slippa sitta halvt frånvarande och sluddra på om ingenting. I detta fall borde målet vara att komma på benen och vara en god förälder till sitt barn. Det var en beklämmande scen jag bevittnade igår och det gör mig så ledsen och uppgiven att vården (läs psykiatrin) brister så fatalt.

Men å andra sidan måste ens egen inre styrka vara en urkraft som inte går att kuva med mediciner. Min urkraft har alltid varit mina barn och den kamp jag fört är för deras skull. Man måste dessutom vilja en förändring trots att det är jobbigt. Impulser som hotar att ta över i vissa situationer måste man få hjälp att känna igen och avstyra. Jag äter fortfarande mediciner men BARA de som gett mig livet åter. Allt annat skit som jag fått mig istoppat är ute ur systemet. Det tog tid och det var ingen promenad i lekparken, men, det går.

Jag ska dock tillägga att om inte barnen funnits hade jag vägrat äta någon medicin för att överhuvudtaget slippa ha kontakt med den oadekvata psykvård som getts mig fram till idag. Det är inte människovärdigt och jag anser att det inte uppfyller de mänskliga rättigheter vi har rätt till.

Men….Livet är kort. Jag mår fantastiskt bra trots allt som varit. Kärleken har fört mig framåt och verkar fortsätta göra. Det är faktiskt gott att leva.