När dagarna…

…flyter på som idag undrar jag om det är lönt att bry sin hjärna mindre än nödvändigt…

Jag har haft en underbar dag, faktiskt! Jag mår bra, min kropp kunde må bättre men det kommer det med. Jag har fina underbara vänner och jag är tacksam för det. Under perioder i livet inser man att utan vänner står man sig rätt slätt.

Jag har haft svårigheter av olika anledningar att behålla människor i längre perioder under hela mitt liv. Jag har sökt mig till fel sorts vänskap där kickar har varit huvudsyfte för relationen och som alla vet så försvinner kickarna och människans kranka blekhet visar sig. Oavsett om det var min som visades eller den andra personens. Mitt liv har helt och hållet styrts av "my way or the highway". Att ens blicka bakåt vid en förlorad vänskap har inte varit aktuellt. Jag har kunnat gå över lik för att få det som jag vill.

Vissa få undantag finns dock. De som faktiskt stått ut med mig genom åren trots alla berg och dalbanor jag utsatt mig själv och dem för.  Numer är jag oerhört tacksam för dessa personer som förgyller mitt liv och låter mig glänsa till i deras tillvaro då och då.

Vänskap är en unik välsignelse. Den bör vårdas precis som en orkide. Med omsorg och lyhördhet för de olika behov olika personer har. Jag har haft oerhört svårt för det. Jobbar varje dag på att vårda de relationer jag skapat och som verkligen betyder något. Förklarat rätt mycket om hur jag fungerar och att vissa dagar kanske inte är de bästa. De flesta verkar uppskatta min öppenhet och det öppnar många dörrar i mitt inre.

Det är fint.

En av finigarna jag verkligen vill vårda ömt… Tack för att du öppnat upp ditt hjärta för mig!

När sedan lillgänget uppskattar Lil’kid, bakar play-doh, målar och spelar inneinnebandy medan mödrarna språkar om livet känns det extra grejt.

Jag är tacksam för att livet getts mig åter.