Inga löften…

…avges någonsin igen när nyårsklockor klämtar. Ej heller väna julönskningar.

Något säger mig att jag inte behöver vara någon annan än dotter till min mor.

Jag behöver heller inte vara något annat än storasyster till lillasyster.

Jag behöver inte vara någon annan än den kvinna jag är med allt det innebär. En del av insikten att veta var jag är på väg, är att veta mitt ursprung, var jag kommer ifrån.

En sak vet jag. Jag vill inte vara någon annan än den jag kämpat med det senaste året.

När saker runtomkring mig känns som värst behöver jag bara tänka på den person jag är på väg att bli för att få frid i sinnet.

Jag är trött på att stirra runtomkring mig och fundera på vad jag ska göra, vem jag förväntas vara.

Jag vill verkligen inte vara något annat än mig själv.

Ibland när det känns som om jag är omringad av lögnare var jag än vänder mig när bedragare är det enda jag ser där identitetskriser överväldigar dessa människor, undrar jag, är jag den enda som ser hur världen ser ut?

Jag kan väl inte vara den enda som har lärt mig av mina misstag?

Så, har jag er uppmärksamhet, det vore fint för en stund tack.

Om du inte gillar det ena eller det andra med mig. Då vet du vad som bör göras.

Jag har kommit långt. Från botten av det djupaste avgrundshål, på väg mot toppen av Mount Everest.

Hela mitt jag har gått från klarhet till klarhet.

Jag vill inte vara någon annan än mig själv.

Nu vet ni!

God Jul alla läsare!