Tyvärr…

…no, no. Inte jag inte. En tidig kväll? Sonen dök upp som väntat denna afton. Med en bula stor som ett (i mina ögon) strutsägg. Andra skulle nog påstå att det var i ett hönsäggs storlek. Jag är tveksam. Att jag sedan är harig och lite väl mycket av en hypokondriker väljer jag att stanna uppe en stund och väcka honom då och då för att se att allt är ok.

Fick ett otroligt sug helt plötsligt efter surströmming och jag har absolut ingen aning.

Foto: Kryddburken

Kanske bara det faktum att livet kändes surt främst för sonen med denna gigantiska bula och för mig som helst velat somna in rejält avslappnad och tillfreds med att lillgänget är under mitt tak i ro.

I stället tänker jag som min läkare säger äta när jag är sugen och i brist på surströmming ska jag äta gravad lax på tunnbröd med sådan där sås man har till. Vänta ett tag till och hoppas att kusten är klar för killen med bula.

Under tiden roar detta mig. Undergång är en favorit genre tillsammans med sci-fi, fantaxy,  zombies, rysare och annat småkladdigt omys. Åtminstone håller jag mig nog vaken en stund till.

Nu lax…eller gravlaxsås med lax.