De senaste…

…åren har saker som förut var enkla, som inte påverkade mig någonting blivit till ibland oöverstigliga hinder. Därför hittade jag en dag Tradera i all sin glans. Naturlig återanvändning av kläder som för någon antingen blivit för små eller stora. Kläder som för mig varit nya, väldigt snygga och till priser som understiger butikspriserna.

Idag efter att ha deklarerat för någon min aversion mot att handla kläder trotsade jag denna. Ja, aversion alltså. Efter en snabb titt i klädkammaren kunde jag lugnt konstatera att jag inte har någon festblåsa inför nyårsaftonens fest jag ska närvara på. Där trerätters, fina människor och kavaj som önskemål står på listan.

Då jag ändå skulle handla på Ica Maxi inför fyra fina flickor och deras pappas ankomst passade jag på att slinka in på Lindex för att kika in reans utbud. Iklädd fet dunjacka, för stora prasselbyxor och en gammal munkjacka svettades jag runt bland det som erbjöds. Insåg efter att ha snurrat runt ett antal varv i butiken att svart verkar vara det enda mina ögon dras till. Hittade rätt storlek på några plagg, slank svettig och med hjärtklappning in i provrummets nakna ljus för att inse……

Nej! Det här är fortfarande en pärs. Prova kläder, gilla det man ser, intala sig att allt klär en skönhet bara ger mer panik. Önska sig i ett par jeans och en hederlig trogen t-shirt i tanken, ta ett djupt andetag och sedan ikläda sig ihopplockade plagg var helt uteslutet.

Allt slutade med att jag gav blanka sjutton i allt. Rafsade åt mig kläderna, klampade iväg bland underkläder surandes över mitt nederlag. Men så insåg jag en sak. Istället för att förvånas över att jag inte klarar av att köpa på mig en mängd plagg jag säkerligen inte behöver 1 minut över tolvslaget den 1 januari istället skulle glädjas över att jag sparat lite utrymme i min knökfulla klädkammare, de få kronorna jag inte la ut på en blåsa som inte kommer att användas igen se framsteget att kunna häva impulser som förr var omöjliga att kväva.

Så har jag också förr om åren köpt saker jag inte ens känt igen då vänner försökt få mig att organisera kaoset som kallas klädkammare a’la C.Alperud. Skänkt iväg en uppsjö av fina, snygga, sexiga kläder då jag vid varje storlek agerat i panik och köpt på mig en ny uppsättning och ändå bara använt det ögat kunnat se. För det jag inte ser finns inte.

Just nu föredrar jag att se innehåller i garderoben så mycket jag förmår. Gillar att hitta igen de röda Cheap Monday jag la bort för någon månad sedan då de var lite väl trånga, inse att jag kan ha dom med viss glädje. Sen att hitta sådant som blivit alldeles för stort stör inte lika mycket heller. En dag ska jag kunna ha det igen, förmå mig att då lägga undan de röda fina jeansen med vissheten om en svunnen tid.

Vad jag försöker säga att är helt enkelt det att allt har sin tid. Jag kan inte köpa en ny uppsättning kläder för varje fas i livet jag går igenom. Inser jag det om kläder hittar jag säkerligen igen de faktorerna i mitt resterande liv. Allt går inte att slänga, skänka iväg ej heller sälja. Allt har sin tid.

Sen om jag går in igen och tittar på den superläckra Star Trek klänningen återstår att se. Kanske vacklar jag i det beslut jag tog idag, men det är en annan dag. Ikväll får jag nöja mig med insikten om att jag har insikt och förmåga att kunna bromsa mig mer och mer. Allt behöver inte vara nytt och oanvänt. Jag tror man njuter mer av saker som är invanda och ger en trygghet med vetskapen om att en gång bar jag det, hade det. Det går igen.

Det kommer att gå.