En 8 årings…

…enkelhet kommande synen på kärlek vore ibland det enklaste. Skulle jag däremot agera som så skulle omgivningen bli smått upprörd över mitt beteende.

Idag före den för många löftesrika dagen där man avfriar löften som hålls någon månad in på nya året kan man åtminstone försöka ägna sig åt lite självrannsakan kanske.

Igår på onsdagssamkvämet kom just alla dessa idiotiska nyårslöften man avfyrat genom åren upp. Alla löften som enbart innefattat förändringar av sina svagheter. Nikotin stod högt upp på listan, ja, högst upp för de flesta, sluta med godis/socker, äta mindre, en mindre öl eller drink vid varje tillfälle likaså.

Då jag som tidigare nämnts inte kommer att ge några nyårslöften av den kalibern då jag vis av erfarenheten vet att jag inte infriar några av dessa löften någonsin kan jag bara säga så här:

Jag ska leva så rikt jag bara kan, dricka när jag vill dricka, äta när jag bör äta, älska mina barn förutsättningslöst, även ha ett öppet sinne för människor runt mig och även älska dessa så förutsättningslöst det går i min värld. Försöka göra rätt där jag gjort fel eller felat. Kort sagt. Jag ska ta för mig av livet och njuta av det så mycket jag förmår utan att ägna mig åt grubblerier inför varje ny situation som uppstår.

När någon säger till mig att jag är omtyckt, bra, snygg och andra superlativ ska jag inte sätta mig ned och analysera varenda fras utan helt enkelt omfamna, ta emot med öppet sinne, precis som de gånger någon försöker uppmärksamma mig på fel och brister i min person. Försöka ändra på de saker som kommer i min väg med sinnelag passande ögonblicket.

Jag ska leva, med en 8 årings sinnelag så gott jag kan.