När årets sista…

…sista dag faktiskt för en gångs skull känns helt fantastiskt uppsluppen ska man vila i det.

Ett riktigt Gott slut med en önskan till alla att inga fyrverkeripjäser skjuts iväg mot fel mål, att ingen behöver ha mascara rinnande utför kinderna, att inga oplanerade barn blir gjorda och framförallt att ni som firar med barn sköter er snyggt och inte bidrar till traumatiska uppväxter.

2010 går mot sitt slut med stormsteg. För mig har det inneburit en otrolig process och en mängd strid för min rätt till välmående. Aldrig har livet berört mig som det gjort detta år. Liksom allt gott för med sig ont kan man aldrig garanteras en morgondag lik den andra oavsett diagnosticerad eller inte.

Livet har rört vid mig i år. Det har varit fantastiskt att inse. Idag denna stund kan jag med ärligt hjärta säga att jag har hittat min inre frid. Därmed inte sagt att den kommer att rubbas i framtiden. Men den vet jag inget om så därför kan jag säga att denna kväll kommer att gå i förvissningens tecken.

Tack 2010 för allt jag fått erfara. Välkommen 2011 med livets alla överraskningar som kan erbjudas. Jag lovar att omfamna allt oavsett.

Tack alla läsare och ett riktigt Gott 2011!