Om 3 fina flickors mamma…

…handlar detta inlägg. Som hela sitt liv kämpat. För att förstå sitt utanförskap i denna värld, för att passa in och vara den duktiga flickan. Sen att hon i lönndom kräkts i burkar hon smugglat ut från flickrummet så att inte resten av familjen ska ana något är det ingen som vet. Att när detta inte fungerar längre, ta till vassa föremål och skada sig själv, men som den duktiga flicka hon är, gå med långärmat så att ingen ska se tar ingen notis om. När hon sedan söker hjälp och blir sviken inte orkar utan istället blir sin sambos 4e barn, som får styra upp allt från att ta sig till jobbet i tid till att inte kunna lämna henne med barnen själv då panikångest och apati kommer som ett brev på posten. Det är det ingen som ser. Alla väljer att blunda i hennes omgivning, nu på den vårdavdelning hon sökt sitt hopp till. För hon kan ju läsa en bok, se en film. Det är det som räknas för psykiatrin som funktionsduglighet. Att hon ikväll sitter i mitt kök istället för att vara hemma på permis med sina fina. För apatin kommer automatiskt, det enda hon ser i sin framtid är en liksäck eller separation från sina barn då hon inte orkar. Inte ens för en stund. Imorgon ska hon få åka hem. Utan medicin, utan hopp, men med orden att hon bör jobba. Det är inte bra att sitta hemma. Så cirkeln är sluten. Sambon blir åter med 4 barn, med tvång få upp henne i tid till jobbet så att hon gör som man ska. Att hon sen sover i två dagar efter sina arbetspass, att barnen fortfarande inte har någon mamma som är närvarande och deltar i deras liv, det är märkligt nog irrelevant. För hon kan ju läsa en bok,..
…och se film. En Kans ska istället kopplas in i öppenvården som därefter ska avgöra om vidare utredning ska ske. Många är vi som kan vittna om det scenariot, dvs att ingenting händer. Man glöms bort om man inte har kraft att bråka. Precis som denna duktiga flicka inte gör, hon som gör som andra säger. Utom denna gång. Hon pratade med en bespottad, en som vet. En sån man inte bör tala med. Men som tur var lyssnade hon inte denna gång…