Måndag den 31 januari…

…2011. Ännu ett stycke i mitt livs historia har lagts till. Ännu en gång har det bevisats för mig att ärlighet varar längst. Att människor har förmåga att se bakom omständigheter och visa sig vara just en person med fördomsfritt sinne och stort hjärta. TACK Stefan på T3! För förtroendet och insatsen! Jag älskar vardagshjältar och det finns ett antal sådana just nu som tillför mitt liv så mycket nya vackra erfarenheter. Jag försöker suga åt mig som en svamp, ta in och förstå.

En bildkavalkad från helgen och denna fantastiska måndag:

Jag i hög hårdrocksposéperson, kärleken och finaste Lotta som skriver på: Parbloggen en alldeles fantastisk blogg.

Då fest nummer 2 denna helg var lördag som övergick i söndag och hölls i Friluftsfrämjandets stuga uppe i just Hamptjärnsstugan var mysfaktorn hög och ljuset inte det bästa med en kass mobiltelefonkamera som enda fotoaccessoir. Men i mörkret lurade världens bästa Ea samt finaste lilla Myh säkerligen diskuterandes något oerhört viktigt med en Micke som hade bland de finaste tattoos jag sett på väldigt länge.

Eftersom måndagen med en mängd arbetsamma tuffa vuxenbestyr fick luften att pysa ur mig som en trist ballong från McDonalds gick mina middagsplaner i stöpet. Morsan och Lil’kid som egentligen skulle äntra mitt hem fick vackert stanna hemma i sin mysiga lägenhet för att istället bjuda in en utslut människa med känslan av att ännu en gång tillhöra jordens avskrap, ni vet hundbajset ingen vill ha under skon.

Med den glädje en tvååring bara besitter, där pepparkaksbak stod på kvällens händelse en kväll den 31 januari halkade jag förbi för att bara få lite perspektiv på tillvaron. Med smetiga pepparkakskladdiga fingrar fick jag vackert gapa och smaka. Efter sidådär en timmes umgänge kände jag att lugnet åter infunnit sig i mig så att den korta biten som var kvar mellan mig och mitt hem kunde genomföras. (promenaden från stan var som en strapats liknandes bestigandet av Himalaya).

Med min allra första hej då kram och puss från lil’kid som tidigare aldrig någonsin velat säga hej då men ikväll var redo gav mig en sådan lyckokänsla att hela dagen med dessa små armar runt halsen var värt hela bajsmackan att agera vuxen.

Med mig hem fick jag även en snusdosa. (ej öppnad i detta ögonblick) Tanken med snusdosan är följande: Jag har slutat snusa för över ett år sedan, ersatt det med annat nikotin som både luktar illa och är betydligt ohälsosammare. Vågskålen står nu mellan att ta en snus, skita i cigaretterna och ännu en gång försöka börja om på ruta ett. Snusa tills jag är less och denna gång även försöka ignorera ersättningsmedel. Men än så länge har inte burken öppnats, räcker med att veta att den finns.

Sen fick jag även en ytterst fin gåva idag. Rock’n’roll örhängen i bästa Catharina stil. De ska bäras med stil nästa gång en fin fest värdig att träda in på ska bevistas av moi.

Detta januari har bevisat en hel del för mig. Inget är bestående, allt kan förändras.

Bara man vill och törs.

Jag tackar alla fina medmänniskor som finns i mitt liv för ert tålamod när jag vacklar, er kravlösa kärlek och vänskap. Oerhört fantastiskt att få delta i livet även de dagar jag tycker att det inte finns någon större mening med min medverkan.

God natt önskar jag alla och envar.