Eftermiddag med ovilja…
…som skapats av andra. Där jag var viljan själv är istället ovilja, motstånd och fyrtioettårstrots. Där måbra-presenter önskas, att höra ord som lindrar.
Istället ska jag hämta min älskade lillsessa och mysa innerligt med henne. Äta mat hon vill äta, godis hon vill äta. Bara vara och vänta…
…lugnet före stormen.
Världens bästa Anna bloggar även idag.
Ibland möts människor och oftast hittar "vi" igen varandra. Man kan undra om det inte är så att vi är en minoritet i samhället, en egen folkgrupp. Precis som samer har vi behandlats illa istället för att ses ur det perspektiv som borde vara.
Känslosamma, entuiasmerande, charmerande, ömsinta, hjärtan som oceaner, hyperfokuserade i många lägen (speciellt kring orättvisor, människor som far illa osv), konstnärliga, uttryckliga, rättframma, ärliga (där folk inte klarar av det och gör oss konstiga för att vi törs vara rakryggade), vi besitter förmågor som för många skrämmer.
För i ett "lagom" samhälle är känslor farligt och främmande. Det är kanske därför så många av oss är konstnärer, skådespelare, politiker osv… Sug på den nästa gång du dömer eller höjer någon ur dessa yrkesgrupper. Det kan vara någon som jag.
God eftermiddag!
Senaste kommentarerna