Ensamhället…

…jag vet inte hur många gånger jag känt mig ensammast i världen.

Som att ingen förstår och ingen bryr sig. Jag vet att det inte är så men ensamheten är ändå ens ovän när den dyker upp oavsett rationella förnuftiga tankar.

Igår, idag har jag däremot närt ett växande frö i bröstet om att jag definitivt inte är ensam. Det finns underbara människor därute som bryr sig, hoppar in och ställer upp när man knäar under bördan som plötsligt blev lite tyngre.

Tack prillmorsa, storsessa, prinsens bäste väns familj. TACK! Alla ni som peppar med ord, med närhet, med nödvändiga saker.

Jag är inte ensam mitt i samhället.

Intro:
jag vet att du e trött…
ensamhället e så kallt
men värme finner du överallt

Från den djupaste dal
till dom ljusaste dar

jag säger till dig
du och jag klarar det ihop
färden e lång å bördan e stor
men jag vet att-
du å jag klarar det ihop
för den ena har styrkan å den andra har mod
du å ja klara det ihop
å vi går tillsammans mot en hel bataljon
ahhh-ay
du å jag klarar det ihop

å jag vet att du e trött på den där ständiga känslan
av att sitta fast,att känna sig fängslad
man bor mitt i staden men har aldrig vart så ensam
dagen blir natt å längtan blir ängslan
för det känns som man fastnat i ett gränsland
där allting står still förutom klockorna som klämtar
var inte rädd för vad du lämnar
jag vet att du e stark så du klarar vad som väntar

jag säger till dig
du och jag klarar det ihop
färden e lång å bördan e stor
men jag vet att-
du å jag klarar det ihop
för den ena har styrkan å den andra har mod
du å ja klara det ihop
å vi går tillsammans mot en hel bataljon
du å jag klarar det ihop

å dom säger vart man än går e det ödsligt å kallt
så länge som man flyr från sitt kall
men om ditt kall inte riktigt passar deras mall
gör dom allting för att få dig på fall
å dom övervakar dig, spioner finns överallt
för det sticker i deras ögon att se dig bli stark
för dom blir svagare
man e ju klar som kristall
vad som än kommer,vi kommer stå pall

jag säger till dig
du och jag klarar det ihop
färden e lång å bördan e stor
men jag vet att-
du å jag klarar det ihop
för den ena har styrkan å den andra har mod
du å ja klara det ihop
å vi går tillsammans mot en hel bataljon
du å jag klarar det ihop

En kommentar

  1. Helena Nilsson Springare

    Ensamheten är en av vår tids sociala katastrofer. Idag är det ovanligt med människor som sträcker ut en hand till en medmänniska.. Mycket idag handlar bara om jag, mig, mitt, always myself och så vidare. Skrämmande!

    Den enda gången ensamhet är bra, är när den är självvald!

    Ha en skön fredag med alla kära 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.