Jag kommer aldrig att lämna dig…

…även när fasaden flagnat av.

Att tillåta andras olikheter är inte alltid min styrka men jag lär mig sakta, dag för dag och förhoppningsvis en dag kan jag skala av mig alla rädslor som gör sig påminda i de mest konstiga situationer.

Jag står stadigt med fötterna i marken även om det rockar lite mycket mellan varven.

Jag älskar er mina fina!

En kommentar

  1. Victoria

    Jag behöver inte läsa så mkt mer än namnet på din blogg för att hjärtat ska brista. Mitt har brustit så många gånger om. Men jag är stark nu. Och jag är inte ensam. Inte du heller!
    Mvh Victoria, med ADHD.
    Länkar hit nu från min blogg. Vi är ju iaf två, eller några tusen fler. Och det kan bara gå bättre nu!! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.