Facebook med sitt varande eller icke.

För många betyder det nada, för andra en hel del. Oavsett är det många funktioner där. Bland annat inbjudningar till evenemang. En sk. evenemangskalender.

Idag såg jag att jag fått en inbjudan till ett offentligt evenemang

Fler Fötter på golvet i vården!!!

Tar mig friheten att saxa lite ur evenemangsinbjudningen…

"Sveriges befolkning blir allt äldre och sjukare och därmed också en dyrare sjukvård där allt mer avancerad utrustning och komplicerade dyra läkemedel används. Landsting runt om i Sverige försöker lösa sina ekonomiska problem med att dra ner på vårdpersonal av alla kategorier.

Det man missar är att har man inte personal, fötter på golvet, så hjälper det inte hur avancerade maskiner man än har, hur fina sjukhus och läkemedel som ä…n finns och all administrativ och politisk ledning i världen kommer inte att kunna vårda dem som faktiskt behöver hjälp på golvet i kommuner och landsting.

Det är VI som är närmast patienten, det är VI som springer för att ge hjälp och det är våra fötter som nöts dag in och dag ut och vi behöver vara FLER och inte FÄRRE för att kunna ge den sjukvård som folk faktiskt förtjänar!!! Gå med i detta upprop till förändring och gör din röst hörd, vi behöver fler fötter på golvet, inte färre!!!"

Ni som bjudit in mig måste komma ihåg att jag i sak håller med er helt och hållet.

MEN…. Efter att ha läst nedanstående blogg kring bemötande från sk "erfaren" vårdpersonal är jag tudelad. Hela bloggen kan ni läsa här hos KOMPROMISSMAMMAN

"Jag har nyligen haft ett samarbete med psykiatripersonal. Läkare och sköterskor. När jag berättade att min son håller på med en ADHD utredning svarade en psykiatrisköterska som jobbat som det i 30 år:

”Men stackars dig! Det måste vara jobbigt att ha ett barn som är överallt.”

Min son är inte överallt. Han är en lugn liten professor. Det förklarade jag för sköterskan. Som ändå inte kunde släppa det där.

”Med så mycket trots och myror i byxan kan vardagen inte vara lätt hos er.”

Då gav jag upp. Jag hade väntat mig lite mera kunskap (och flexibilitet och att lyssna på vad jag sa) från sköterskan.

Varje barn har sin unika personlighet, oavsett ADHD eller inte. När man läser symtom och kriterier för ADHD stämmer vissa saker in på mitt barn och kanske helt andra saker på ditt barn.

”ADHD barn” har vissa gemensamma drag:

De fungerar på ett annorlunda sätt som gör att de kan vara svårare än andra barn att förstå sig på och att fostra.

En del barn är passiva och oföretagsamma medan andra är överaktiva och impulsiva till sin läggning. Och vissa andra växlar mellan dessa två ytterligheter."

 Vill gärna göra ett tillägg till detta evenemang… som jag kommer att delta i. 

MEN, visst fler fötter på golvet MED EN ADEKVAT OCH UPPDATERAD SYN PÅ DE OMRÅDEN DE SKA JOBBA INOM.

Att som sjuksköterska inom psykiatrin ha en förvrängd och trån syn på hur ADHD yttrar sig är inte ok, vare sig att säga så om barn eller vuxna.

Tyvärr är det inte en nyhet. Personal som ABSOLUT borde placeras om eller ges utbildning som kanske ger dem en bättre människosyn och insikt om diagnosers olika hållbarhetessymtom. FÖR diagnoser är en FÄRSKVARA!

När en vårdpersonal inte ens bemödar sig att anstränga sig och se psykfall för vad de är har ingen en chans för viljan att hjälpa är obefintlig. När personal kallar sina patienter för "fittor" då de försökt rymma är så in i norden nedvärderande att det är skamligt.

Så…. Fler och mer utbildade fötter på golvet, tack!