Saker man bara inte KAN rå för…

…händer.

Jag om någon borde veta det.

Idag när jag fått i ordning lillgänget, kläder, frukt, ytterkläder och ryggor med de ute genom dörren före mig, där jag inser att yes! Inget tjafs denna morgon, vi kommer faktiskt i tid!

Möter mig en syn… Två stycken eminenta ungar står längst upp på något som är en ja… eh, snöhög täckt med bajs? Inser när jag ser sonen sakta på två ben ta sig ned att kanske…

…kanske tittar Sessan också på hur han gör. Men nej, det kan ju ta längre tid. Istället sätter hon sig på allra högsta position, på rumpan och kanar ner med vantar och overall, som efter nedfärd ser ut som en utstyrsel för att mocka en ladugård.

Utan att vara ett geni inser jag att komma i tid till skolan är uteslutet. Rynkar pannan och blir lite sträng i rösten när jag påpekar det onödiga i att inte tänka sig för när man kliver upp i en skithög.

Sessans mun börjar darra, stora krokodiltårar börjar rulla nerför kinderna och med ynklig röst säger hon: "Men mamma, vissa saker KAN man bara inte rå för… Den var ju så hög och spännande."

Med eftertänksamhet och nyfunnen insikt, där jag VET att vi ändå inte hinner i tid vänder vi tillbaka in för att byta till täckbyxor och jacka. Hon AVSKYR detta med täckbyxor då kjolar och klänningar som en Sessa hellre bär än trånga jeans alltid knölar sig i sådant. För henne kanske det ger henne en extra insikt i att tänka sig för nästa gång.

Eller…. Så kommer saker bara att KUNNA hända igen och det är faktiskt ok det med.

Solen skiner vackert på himlen, jag hanterar det. Än mer så sänder jag extra kärlek till några som fixat och trixat där jag inte velat. Du som kom med galgar, stökade till, tog bort onödiga saker som bara förvirrade och gjorde att jag inte såg vad som fanns i mina garderober, kära älskade du som tog tag i balkongen så jag idag vågar gå ut på den, hänga upp mattor på vädring och ha dörren öppen och släppa in frisk luft, till mitt fina kaffebesök i morse som både uppdaterade mobil och satte upp min brandvarnare, skruvade bort den förhatliga miniskruven som gör att när den piper igen kan riskera att jag häller vatten i den en gång till.

Imorgon är det torsdag. För första gången längtar jag till min DBT-behandling. Vi ska tala om emotionsteori och hur man kan styra sina känslostormar utan att orsaka kaos, där saker hos mig tenderar att uppstå när jag minst anar.

Idag är jag tacksam…

…mot livet, vänner som bara finns när man minst anar, men främst för att jag vet att jag kommer att klara det jag påbörjat för en gångs skull.